Israelisk blockad stoppar återuppbyggnaden av Gaza

I en husruin som ser ut som ett tält av betong sitter Omar Abed Rabbo på en liten pall och blickar ut över det omgivande ruinlandskapet.

– Det här huset var tidigare tre våningar högt och rymde hela min stora familj om 43 personer. Nu är det bara jag som bor här, de övriga har fått tillfälligt husrum hos släkt och bekanta, säger han med dyster blick.

På den sandiga planen intill hans raserade hus står rader av små tält där hela familjer lever ett primitivt campingliv utan rinnande vatten i den 35-gradiga hettan.

Den enda synliga förändringen här i Abed Rabbo-området, som jämnades med marken helt och hållet under de israeliska marktruppernas framryckning i januari, är att husruinerna har sprejats med blåa sifferbeteckningar.

Förstörelsen har inventerats men därefter har inget skett, varken uppröjning eller återuppbyggnad.

Krigets förödelse syns överallt i Gaza – sönderbombade bostadskvarter, polisstationer, moskéer och andra offentliga byggnader. Parlamentsbyggnaden i Gaza stad är delvis raserad, sessionssalen saknar en vägg, men verksamheten fortsätter i de delar som är oskadda.

Även hos människorna har kriget satt djupa spår, inte bara i form av fysiska skador. Under en vecka i Gaza hörde jag otaliga berättelser om barn som fortfarande inte vågar sova ensamma, som kissar i sängen, drömmer mardrömmar och grips av panik om de inte har föräldrarna inom synhåll.

Och de vuxna, framför allt de unga och välutbildade, talar bara om en enda sak – att lämna Gaza. Jag möter ideligen frågor om hur man ska bära sig åt för att komma till Europa, gärna till Sverige som är ett tryggt och demokratiskt land.

– Jag har alltid sagt att jag inte tänker lämna Gaza, oavsett vad som händer så är det här jag hör hemma. Men nu inser jag att det finns ingen framtid här – man kan inte skaffa barn och leva i ett samhälle som detta, säger Ahmed, en ung dataingenjör som jag möter på ett kafé.

Den vardag som trots allt återinträtt i Gaza präglas av väntan – på att den israeliska gränsblockaden ska ta slut, på chansen att lämna Gaza, på att Fatah och Hamas ska försonas. Eller på nästa krig, ännu blodigare än vinterns Operation Gjutet Bly. Barnen har redan gett det ett namn: ”Operation Döda Rosor.”

Alla hoppas också att de ideliga strömavbrotten ska upphöra så att luftkonditionering och fläktar kan ge lite svalka i den fuktiga sommarhettan. Och att omvärlden ska förmå Israel att släppa in byggmaterial och andra förnödenheter så att livet kan börja normaliseras.

Just nu är det bara några få verksamheter som går bra – skomakerier och bilverkstäder. På skomakarnas gata i centrala Gaza stad trängs kunderna för att få sina skor lagade, eftersom inga nya finns att köpa. Men på guldmarknaden strax intill är stämningen uppgiven – omsättningen där har sjunkit till nära noll, och de flesta besökarna är där för att sälja sitt familjeguld, så att de kan få mat för dagen.
 

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut