RAMALLAH.
Den israeliska soldatorganisationen Shovrim shtika, ”Att bryta tystnaden”, vars vittnesmål från kriget i Gaza gjorde israeliska myndigheter rasande, publicerade på måndagen en rapport om trakasserier och övergrepp mot Västbankens civilbefolkning.
Den nya studien är baserad uteslutande på kvinnliga vittnesmål, alla utom ett anonymt. Mellan fyrtio och femtio kvinnliga värnpliktiga har bidragit.
Punkterna i rapporten är kända, trakasserier vid vägspärrar, plundring, stöld, hemfridsbrott, vandalism och misshandel. Men vittnesmålen visar på ett intressant mönster. I början av sin tjänst erfar de kvinnliga soldaterna hård press att inte visa sig blödiga. Många berättar hur deras ”inträdesbiljett” till befälets förtroende varit att utdela örfilar, spottloskor och förolämpningar till palestinier.
Dana, 27, säger till DN:
– Men snart anmäler sig samvetet. Vi ser snart att allt det vi lärt oss under vår träning, om respekt för civilbefolkningen, inte gäller i verkligheten. Ingen i Tel Aviv vet hur verkligheten ser ut. Det är vansinne.
Flera av kvinnorna berättar hur de rapporterat om misshandel och stölder för sina överordnade. I regel har de mötts av samma reaktion: ”Låt det vara, det går inte att ändra på.”
Det finns en order som journalister, soldater och palestinier känner, men som inte återfinns i något skrivet reglemente – Nohal shibush – alltså avsiktliga trakasserier och sabotageexpeditioner mot palestinska byar. De är straffbara enligt militära lagar, men knappt några fall av förstörda vattencisterner eller våldsamma husundersökningar leder till åtal.
De svåraste människorättsbrotten äger rum i två områden, bergen söder om Nablus och i Hebron, de områden där de mest våldsamma bosättarna hör hemma. Palestinska byar intill fredliga bosättningar är i regel förskonade från överfall.
Den aktuella studien belägger hur militären, som förr ofta ingrep mot våldsamma bosättare, numera drar sig undan. Den israeliske befälhavaren på Västbanken, Gadi Shamni, bevakas av livvakter dygnet runt. Han hotas till livet av bosättare som stämplat honom som arabvänlig.
Den som försöker reda ut enskilda fall kommer sällan någon vart. I tre år har DN tjatat på militärmyndigheterna att de skall undersöka två ryska invandrarsoldater som tvingade den palestinske fredsaktivisten Kanaan J från byn Asira att stå åtta timmar i solen, slog sönder hans nya cykel samt urinerade på honom, allt medan de spelade in sina gärningar på mobiltelefon. Endast övergrepp som rapporteras i israeliska medier leder till några åtgärder.
Den israeliska regeringen har sedan Goldstonerapporten om Gazakriget, som på vissa punkter är ovederhäftig, upprepat tusenfalt att Israels armé är världens mest hänsynsfulla.
Måndagens rapport, sammanställd av patrioter och elitsoldater, är långt mer drabbande för Israel än några rapporter från FN:s människorättsråd – av Israel ansett som öppet Israelfientligt.