Neda Agha Soltan blev 27 år. En hel värld kunde se hur hennes liv långsamt slocknade i demonstrationstumultet i Teheran i somras. Neda blev den
iranska reformrörelsens viktigaste symbol. På torsdagen talade hennes pojkvän i riksdagen i Stockholm.
– Hon är en budbärare. När hon levde sa hon att alla måste ta sitt ansvar för demokratirörelsen. I och med sin död blev hon den symbol iranierna behövde för att samla sin ilska, säger Caspian Makan.
För lite mer än ett halvår sedan hade han allt. Han älskade sitt jobb som fotograf, han var författare, poet och journalist. Och så hade han mött den stora kärleken på en semesterresa till Turkiet: den tolv år yngre Neda Agha Soltan. De skulle förlova sig.
– Vi hade köpt biljetter till Istanbul. Vi skulle åka i slutet av juni, säger han tyst.
Men det iranska presidentvalet kom emellan. Och det folkliga upproret mot vad de uppfattade som ett fuskval.
Den 20 juni parkerar Neda sin Peugeot 205 en bit ifrån demonstrationen. En mobilkamera rullar. Plötsligt sjunker Neda ihop. Två män slänger sig ned bredvid henne och försöker hålla kvar blodet som pulserar ut ur ett skotthål i bröstet. Hon tittar upp rakt mot kameran. Hon ser förvånad ut. ”Jag brinner, jag brinner” säger hon. Plötsligt förlorar ögonen sin lyster. De stirrar i stället tomt. Då väller blodet fram ur hennes mun och näsa. Kontrasterna är smärtsamma. Det mörka håret, den vita hyn och det mörkröda blodet. Skjuten av basijmilis på motorcykel. Filmen sprids snabbt på internet och eldar på det folkliga ursinnet mot regimen. I brist på starka och karismatiska ledare blev Neda oppositionsrörelsens ikon.
– Reformrörelsen är folkets rörelse. Det är ilska som kommer ur den iranska folksjälen. Det är mer som en eld som glöder. Inom kort kommer flammorna att slå upp igen, säger Caspian Makan.
Han tror att det kommer att ske i samband med det iranska nyåret senare i mars.
– Motståndet är inte på något sätt krossat. Protesterna kommer att ta ny fart och det blir början på slutet för Mahmoud Ahmadinejad.
Vi sitter i riksdagshuset i Stockholm dit Folkpartiet bjudit in honom för att tala. Den starka vårsolen utanför verkar blända honom och gör det mörka runt hans ögon tydligare. Caspian Makan har hjärtproblem och han sover dåligt. Han tycker att han förlorade allt den 20 juni i fjol. Sin älskade, sitt land, sin familj och sitt liv. Nedas symbolvärde växte lavinartat på några timmar och alla som hade några som helst kopplingar till henne blev regimens villebråd. Caspian Makan fängslades och torterades. När han släpptes flydde han till Kanada. Där bor han nu. Han fick inte mycket med sig. Men en liten hårddisk har han kvar, med semesterbilderna från Turkiet då han mötte Neda.
– Jag kan aldrig bli hel igen. Jag dör lite för varje dag som går av att se det som händer med mitt folk. Regimen har tagit allt jag hade, säger han.