Svenskchilenaren Eduardo Kruberg från Stockholm har ringt till Chile sedan tidigt på lördagsmorgonen för att försöka få kontakt med sin mor och sina systrar. De bor i Santiago och Viña del Mar, två städer som drabbats kraftigt av jordbävningen.

Eftersom såväl ström- som telefonnät är brutna har de ännu inte kunnat meddela sig. Men via systersonen har Eduardo Kruberg fått höra att alla mår relativt bra.

Värst är det för systerns man:

– Han sprang i panik upp på övervåningen i huset eftersom barnen var där. På vägen ner ramlade han i trappan och bröt benet. Han ska opereras på måndag.

Några rapporter om döda har inte kommit till deras kännedom.

– De vet lika lite som vi. Att kommunicera är jättesvårt. Och det är elavbrott i hela staden; den är helt mörk. Vatten finns men de har uppmanats att spara eftersom ledningarna lätt går sönder, säger han.

Systersonen har inte märkt av någon tsunami i form av höga vågor – däremot har vattnet dragit sig tillbaka.

Eduardo Kruberg låter lugn på rösten, samtidigt gör händelsen honom påmind om den stora jordbävning som drabbade landet 1985. Då var han själv i Chile och upplevde skalvet.

– Det var en otrolig uppmärksamhet. I Chile är man van vid skalv; de är många och vanliga. Men det var något helt annat.

– Jag minns att jag inte hade någonstans att ta vägen, jag upplevde en stor maktlöshet.

Andra rapporter från Chile rapporterar hon raserade byggnader, vägar och broar, sjukhus som tvingats evakuera och människor som samlats på gatorna av rädsla för efterskalv.

Camilla Åkesson Lindblom vid UD:s presstjänst i Sverige säger till DN.se att man har haft kontakt med personalen vid ambassaden i Chile.

– Det har känt jordbävningen tydligt, säger hon och berättar att en krisplan nu satts i verket.

– Den löses ut vid en sådan här händelse. Så fort de har en bild av läget rapporterar de hem till UD.

Hittills finns inga rapporter om saknade eller döda svenskar.

Hur många svenskar som för stunden befinner sig i Chile vet inte Camilla Åkesson Lindblom.