Prick klockan 13 inleddes fredsprisceremonin i Oslo Rådhus i närvaro av kung Harald och drottning Sonja och gräddan av det norska samhället.
I sitt pristal försvarade Nobelkommitténs ordförande Thorbjørn Jagland beslutet att utse USA:s president Barack Obama till årets pristagare. Kommittén ställde sig frågan om vem som gjort mest för freden under året.
– Om man ställer frågan som Nobel gjorde det blir svaret ganska enkelt: Det måste bli USA:s president Barack Obama. Det är sällsynt att en person i den grad dominerat världspolitiken och inom loppet av så kort tid tar initiativet till så många och stora förändringar som Obama har gjort.
Han avvisade också kritiken om att Barack Obama fått priset alltför tidigt.
– Historien är fylld med förlorade möjligheter, sade Jagland.
En leende och till synes stolt Obama tog sedan emot prismedaljen och diplomet ur Torbjørn Jaglands hand under publikens långa applåder och enstaka jubelrop.
– Fredspriset tilltalar vår högsta önskningar och understryker att vi inte är ödets fångar när det gäller världens grymheter. Våra handlingar räknas och kan vrida historien i rättvis riktning, sade Obama i sin Nobelföreläsning om fredspriset.
Presidenten gick direkt in på det som väckt så mycket debatt och kritik kring hans fredspris.
– Det går inte komma ifrån att jag är överbefälhavare för ett land som står mitt i två krig och att jag skickar många amerikanska män till ett krig där de kan komma att döda, eller dödas, sade Obama.
– Jag har ingen lösning på krigets problem med mig hit. Men jag vet också att krigets instrument har en roll även för att bevara freden. Men denna sanning existerar jämsides med sanningen att krig, hur rättfärdiga de än kan vara, resulterar i mänsklig tragik. Mod och hjältedåd i krig eller orsaken till att de utbröt kan vara ärorika — kriget i sig är det aldrig.
– Ibland är krig nödvändiga. Det gick inte att förhandla med Hitler lika lite som det går att nå fred med al-Qaida, slog Obama fast.