Rädsla, panik och det som kunde ha blivit sista samtalet med föräldrarna. Prableen Kaur från AUF:s Oslodistrikt överlevde massakern på Utöya. ”Jag ringde mamma och sade att jag inte var säker på att vi skulle träffas igen”, skriver hon i ett blogginlägg.
De överlevande från massakern på Utöya har alla häpnadsväckande upplevelser att berätta om. I ett blogginlägg beskriver Prableen Kaur den fruktan hon kände när Anders Behring Breivik gick runt på lägerön och sköt.
Kaur befann sig först inne i öns huvudbyggnad när skotten började höras. Därefter hoppade hon ut genom fönstret och flydde. Där sittandes bakom en vägg, innan gärningsmannen kom gående, hann hon ringa sina föräldrar:
”Jag ringde mamma och sade att jag inte var säker på att vi skulle träffas igen, men att jag skulle göra allt för att klara mig. Jag sa flera gånger att jag älskade henne. Jag hörde rädslan i hennes röst. Hon grät. Det gjorde ont.”
När gärningsmannen dök upp och sade att han var från polisen spelade hon död för att slippa bli skjuten. Samtidigt fortsatte mobilen att ringa och ta emot sms. Därefter gav hon sig likt många andra ut i vattnet för att simma till fastlandet. Det var en simtur som var allt annat än enkel:
”Jag tänkte på när jag skulle drunkna. Det blev tyngre och tyngre. Jag bad. Jag fortsatte. Blev trött i armarna. Bestämde mig för att vända mig på rygg och bara använda benen att simma med.”
Läs hela Prableen Kaurs blogginlägg här.