Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

”Jag tror tragedin kan få Europa att tänka om”

På Lampedusas flyktingläger är överbeläggningen enorm.
På Lampedusas flyktingläger är överbeläggningen enorm. Foto: Alberto Pizzoli/TT

En tilltagande vind gjorde att dykarna på Lampedusa tvingades avbryta arbetet med att bärga de cirka 70 kroppar som finns kvar i den sjunkna båten. Samtidigt bryts öns sorg av polemik och vrede över en katastrof som hade kunnat förhindras.

Många av de flyktingar som fanns ombord på båten som välte och sjönk utanför Lampedusas kust på torsdagens morgon saknas fortfarande.

Tio kroppar hittades på fredagen innan arbetet fick avbrytas, eftersom den sydöstliga vinden scirocco friskade i och det gick vita gäss på det mörkblå Medelhavet. Båten ligger precis utanför bukten Isola dei Conigli (Kaninön) som rymmer en av Medelhavets vackraste stränder.

Nu kommer denna strand, där havsköldpaddorna lägger sina ägg i den vita sanden att för alltid förknippas med Italiens värsta flyktingkatastrof, där dödssiffran ­hittills är 111. Hur många de saknade är börjar framstå som osäkert. Det handlar inte om ett fartyg med en precis passagerarlista.

Däremot är de 70 kroppar som skall finnas kvar i båtens skrov en uppskattning baserad på dykare som varit ner på 45 meters djup och gjort iakttagelser och beräkningar.

Dödsoffren kunde lätt ha blivit ännu fler. Grazia Migliosini som driver en butik som säljer badkläder, var den första som kom till katastrofplatsen tillsammans med sina sju vänner:

– Det var en natt med magiskt spegelblankt hav och vi hade lagt till i en liten bukt med vår båt. Plötsligt säger en av mina vänner: ”Vi måste gå ut. Jag hör konstiga ljud. Det låter nästan som måsar”.

– När vi kom ut hade det redan ljusnat lite. Framför oss såg vi ett hundratal människor som guppade omkring i vattnet. Några skrek och viftade, andra var tysta och orkade knappt röra sig.

Grazia och hennes vänner började dra upp de nödställda en efter en. De hade då redan simmat och flutit omkring i över en timme.

Det var ett tungt arbete. Många av flyktingarna var hala efter att simmat omkring i vattnet, där deras båt läckt ut stora mängder motorbränsle.

– Vi lyckades plocka upp 47 personer i vår relativt lilla båt. Givetvis kunde vi inte rädda alla. Vi såg inga kvinnor och barn.

Marcello Nizza som står intill inflikar:

– Det var hemskt att se denna grupp av huvuden som stack fram och plötsligt var någon borta. Jag fick ögonkontakt med en ung man, totalt utpumpad. Jag såg hur han var tvungen att ge upp. Då kastade jag mig i. Vi fick upp honom också, säger han helt naturligt utan vilja framstå som en hjälte.

– Det övriga räddningsmanskapet kom 30 minuter efter oss. Det hade varit för sent för många av de som vi plockade upp, säger Grazia Migliosini.

Hon betonar att lampedusanerna står i främsta ledet för att hjälpa alla båtflyktingar som kommer till ön. Sedan kommer Italien och sist kommer EU, säger hon.

Nej, EU står inte högt i kurs här. Ön med 6 000 invånare känner sig till och med helt övergivna av Italien.

Utanför kommunalhuset står presidenten för Sicilien och öns parlament – Sicilien har stort regionalt självstyre – Rosario Crocetta, tillhörande center-vänsterpartiet Demokraterna. Han är ledsen. ”Många människor är döda”, säger han och ändrar sig till ”har dödats”.

– Detta kommer att fortsätta. Det finns åtskilliga krig runt Medelhavet som vi inte kan stoppa. Vi kan och måste försöka reglera flyktingströmmen, men det får aldrig innebära att kompromissa med flyktingars människovärde.

Ni är pessimist?

– Ja, i dag har vi sorg och tystnad. Det sluter EU och Europarlamentet upp kring. Men det kommer inte att dröja länge förrän Italien och EU:s kommissionärer råkar i luven på varandra, eftersom vi har helt olika uppfattning om hur detta problem skall lösas. Sen blir det tyst. Till dess att nästan båtkatastrof inträffar. Vi på Sicilien är trötta på att räkna in döda utmed våra kuster.

Ön Lampedusa sörjer, precis som hela Italien som hedrade torsdagens flyktingoffer med en tyst minut i alla skolor. Här blir sorgen konkret, när färjan kommer med 160 likkistor. Det provisoriska bårhuset på flygplatsens hangar är stängt för press när DN kommer dit. Nu jobbas det för högtryck för den sista transporten till ett antal kyrkogårdar på Sicilien, där dessa anonyma afrikaner kommer att få vila.

Utmed Via Roma som är den enda riktiga huvudgatan, i denna stad där husen ofta liknar planlöst utslängda skokartonger, hölls på fredagskvällen ett religiöst fackeltåg ledd av öns församlingspräst Stefano Nastasi. Cirka 500 personer gick i tåget, hela ön har bara 6 000 invånare.

Benedetta Salina som har bott här i hela sitt liv är hoppfull:

– Jag tror att denna tragedi kan få Europas länder att tänka om och närma sig varandra för att tillsammans förhindra att sådana här saker upprepas. Detta får helt enkelt inte hända mer, säger Benedetta Salina till DN.

I ett hörn står Filmon från Eritrea och tittar på marschen med en läger­kamrat. Båda sticker ut och det syns med en gång att de är från öns flyktingläger som i dessa dagar är överbelagt efter alla båtar som kommit.

– Lägret är varken bra eller dåligt. Det går ingen nöd på oss, säger Filmon som varit på ön i 20 dagar och hade turen att företa en odramatisk resa över Medelhavet.

Lägret är bevakat av polis och stängsel och kan bara besökas med specialtillstånd.

– Det finns ett hål i staketet på baksidan, där vi brukar smita ut kvällstid för att gå ner på stan, ­tillägger Filmon och ser nöjd ut.

Begravs på Sicilien

Flyktingtragedin är den värsta som drabbat Italien. Ombord fanns enligt flyktingars egna vittnesmål mellan 450 0ch 500 personer, där merparten kommer från Eritrea.

155 personer har överlevt, medan de döda nu är 111. 46 är kvinnor, men det finns också flera små barn, det minsta en månad gammalt.

På fredagen kom färjan från fastlandet och medförde 160 kistor. Katastrofens offer kommer att begravas på en rad olika kyrkogårdar på Sicilien, i regel utan identifiering.

Öns flyktingläger har en enorm överbeläggning efter flera stora båtar som kommit de senaste veckorna. Nu är antalet över 1 000, medan den officiella kapaciteten är 381 platser.

Flyktingkatastrofer i Medelhavet

30 september 2013

13 flyktingar drunknar när deras båt försöker nå Sicilien.

31 juli 2013

Minst 24 personer drunknar då en båt kapsejsar utanför Turkiets västkust.

16 december 2012

En båt med afghanska flyktingar sjunker utanför den grekiska ön Lesbos. 21 människor drunknar.

6 november 2012

Mer än 90 afrikaner dör under en tvåveckorsperiod då de försöker ta sig över Medelhavet.

7 september 2012

En båt med fler än 100 männi­skor från Tunisien kapsejsar utanför Lampedusa. Bara 56 personer kan räddas.

6 september 2012

61 personer från Mellanöstern, däribland 31 barn, drunknar utanför Turkiets kust.

2 juni 2011

Över 200 afrikanska flyktingar antas ha dött när deras båt, på väg till Lampedusa, sjunker utanför Tunisiens kust.

6 april 2011

150 flyktingar från Eritrea och Somalia drunknar utanför Lampedusa.

Mars–april 2011

En båt som lämnat Libyen driver vind för våg i 16 dagar på öppet hav, 61 av 72 personer dör.

Källor: TT-AFP, BBC.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.