Just som slutspurten inletts i kampanjen inför president- och parlamentsvalet i Liberia på tisdag, den 11 oktober, kommer beskedet att den sittande presidenten får Nobels fredspris. Det kan få betydelse för valutgången. Frågan är i vilken riktning.

– Det här kommer att vara en stor sak i valrörelsens slutskede, säger Sveriges chargé d'affaires i Liberia Klas Gierow till DN.se.

– Jag skulle tro att de flesta liberianer är stolta och glada över priset, men det är klart att oppositionen kommer att tycka att presidenten får en skjuts i valkampanjens sista skede genom den internationella uppmärksamheten.

– Det är svårt att säga hur det slår. Men vår känsla är att presidenten kommer att ha en stark motkandidat i det största oppositionspartiet CDC, säger Gierow.

Huvudutmanaren heter Winston Tubman. Han är brorson till en tidigare president som styrde Liberia med järnhand i 27 år.

I ett uttalande på fredagseftermiddagen säger Ellen Johnson Sirleaf själv att hon är stolt över utmärkelsen, men att hon vill framhålla det liberianska folkets roll i den process som ligger bakom.

Redan innan hon blev Liberias president hade Ellen Johnson Sirleaf en gedigen politisk och akademisk karriär bakom sig med flera tunga ekonomiska uppdrag, både i hemlandet och utomlands. Karriären präglades dock av förföljelse och exil.

Hon föddes 1938 i Liberias huvudstad Monrovia, där hon växte upp bland amerikansk-liberianer, den grupp som traditionellt utgjort landets elit. Det rör sig om ättlingar till de slavar som på 1800-talet frigavs i USA och grundade staten Liberia.

Det antas ibland att Ellen Johnson Sirleaf själv är av amerikansk-liberianskt ursprung. Men det är hon inte, även om hon själv har bott i USA. Hennes släktbakgrund är liberiansk med en del tyskt påbrå på moderns sida. Däremot växte såväl hennes mor som hennes far upp i amerikansk-liberianska familjer i huvudstaden Monrovia.

Johnson Sirleaf har levt stora delar av sitt liv på många platser utanför sitt hemland, till stor del på grund av politisk förföljelse. Bland annat har hon lett en bank i Nairobi och varit chef på FN:s utvecklingsprogram.

Vid 17 års ålder gift hon sig med James Sirleaf och reste med honom till USA, där hon stannade i tio år och studerade ekonomi och förvaltning i bland annat Colorado och Massachusetts.

Därefter återvände hon för att arbeta i William Tolberts regering i Liberia. Under 1970-talet var hon först vice finansminister en period och senare finansminister.

Efter en statskupp ledd av Samuel Doe tvingades hon fly. Hon återvände när diktatorn i mitten av 1980-talet utlyste ett val där partier tilläts men greps för att hon drivit kampanj mot Doe. Johnson Sirleaf dömdes till tio års fängelse men frigavs efter kort tid och gick åter i exil.

I Liberia utbröt inbördeskrig 1990. Sju år senare lyckades fredsskapande trupper skapa någon form av lugn, och det beslutades att presidentval skulle hållas. Ellen Johnson Sirleaf återvände för att kandidera och slutade tvåa efter krigsherren Charles Taylor. Hon anklagades för förräderi av den nya härskaren. Kort därefter blossade inbördeskriget upp igen.

När ett fredsavtal förhandlats fram, pådrivet av en nybildad kvinnorörelse (se särskild artikel om Leymah Gbowee, som också har del i fredspriset), spelade Ellen Johnson Sirleaf en aktiv roll i övergångsstyret när landet förberedde sig för nya val 2005.

I presidentvalet vann Johnson Sirleaf över utmanaren George Weah. Hon installerades i januari 2006.

Ellen Johnson Sirleaf är i dag frånskild mor till fyra barn, och hon har sex barnbarn.