TOKYO.
När resultaten av vallokalsundersökningar började dugga tätt i japansk tv föll regnet redan över Tokyo.
En tyfon är förvarnad till på måndagen, men den är ingenting mot den politiska stormvind som drog genom parlamentet när Japans största oppositionsparti på söndagen blåste bort det liberaldemokratiska regeringspartiet, LDP, från makten efter 54 år.
Partiledaren och premiärministern Taro Aso gjorde klart att han är beredd att avgå. Väljarna var tydliga. De ville vädra ut den gamla lukten av ett parti som suttit för länge vid makten och som inte längre har väljarnas förtroende.
Segern för demokraterna, DPJ, blir enorm. Exakt hur stor är ännu inte klart, men av 480 platser i parlamentets underhus, som är det viktigaste politiska sätet i Japan, tar demokraterna runt 300 enligt preliminära beräkningar. Det gamla regeringspartiet får bara 100 platser.
Det är säkert att säga att den nya premiärministern Yukio Hatoyama och hans parti kommer till makten mer på grund av väljarnas trötthet på Liberaldemokraterna än tack vare egna meriter.
Arbetslösheten, den ekonomiska krisen, byråkratin och den växande skillnaden mellan fattiga och rika – Liberaldemokraterna har fått skulden för allt.
Partiet hade vunnit val efter val sedan 1955. Inte alltid för att väljarna har omfamnat dem, ibland för att det saknats alternativ.
Den här gången har DPJ mer än tidigare sett ut som ett trovärdigt regeringsparti. En annan sak har också spelat partiet i händerna, en omständighet som partiledaren Hatoyama påminde om i lördags i sitt sista valtal utanför en tunnelbanestation i Tokyo.
Han tog USA:s president Barack Obama som exempel, och sa: ”Det finns ingen anledning till varför vi inte kan uppnå detsamma i Japan som i USA.”
Han hade inte behövt säga det. Folket hade låtit sig inspirerats långt innan dess. När USA valde sin förste svarte president föddes en tanke att det kanske var möjligt att genomföra en förändring också i Japan.
Nu står det japanerna med ett oprövat parti vid makten. Folket har gett nya politiker en chans. Folket har gett nya politiker en chans. ”Låt oss byta, om det så sker bara en gång”, har det stått på valaffischerna. Det var dags.Men bakom glädjen och spänningen skymtar också oro över vad det nya kan leda till.