En japansk lärarrobot vid namn Saya har undervisat för första gången. Enligt den professor som skapat henne uppstod tycke roboten och eleverna emellan. Men inte enbart.
- Barn börjar till och med gråta när de blir utskällda, säger skaparen Hiroshi Kobayashi till AP.
Att den hyfsat verklighetstrogna roboten är framställd i just Japan torde inte förvåna någon. Där har redan många andra robotar med olika samhällsfunktioner sett dagens ljus. Men utan att kunna visa upp det spektrum av känslor som lärarroboten däremot har till sitt förfogande.
Saya känner förstås inte på riktigt, men kan i alla fall mimiskt uttrycka sex känslolägen: förvåning, rädsla, äckel, ilska, glädje och sorg, skriver nyhetsbyrån AP.
Robotens första prövning som pedagog var tillsammans med ett gäng barn i femte och sjätte klass.
Klarare lysande pedagogiska stjärnor har förhoppningsvis korsat Tokyoelevernas väg – Sayas ”lärande” bestod mest i uppropning av barnens namn och i att med jämna mellanrum sagt åt dem att vara tysta.
Roboten fjärrstyrdes dessutom av en mänsklig hand, men gick ändå hem bland barnen, hävdade professor Kobayashi.
- Robotar som ser mänskliga ut brukar bli populära bland barn och gamla, sa han till AP.
Saya utvecklades först till att vara receptionist. ”Hon” är ännu ett japanskt försök att på teknisk väg få bukt med bristen på arbetskraft i den åldrande befolkningens spår. Just för Sayas del återstår som synes många finjusteringar vad gäller social kompetens.
Mer forskning krävs innan delar av befolkningen kan läggas i robotarnas händer, konstaterar forskarna själva.
- Att bara lämpa över våra far- och morföräldrar till robotar sätter samhällets ansvar ur spel och uppmuntrar i stället bristande verklighetsförankring för en redan utsatt befolkningsgrupp, konstaterar Ronald C. Arkin, professor vid Georgia Institute of technology, i en intervju med AP.
Han tillägger också att en robot aldrig kan bli ett substitut för en riktig lärare – roboten står sig helt enkelt slätt när det gäller att inspirera och vägleda.