Tunisiens jasminrevolution skakar Mellanöstern. Närmast på tur för den folkliga vreden står länder som Egypten, Jordanien, Algeriet och Marocko. Men även i flera andra länder i Nordafrika och Mellanöstern finns stort folkligt missnöje med korruption, arbetslöshet och höjda levnadsomkostnader.
Arbetslösheten i Mellanöstern tillhör världens högsta och har nått farliga nivåer. Enligt FN så ligger arbetslösheten i området på 15 procent, men allra värst är det bland den unga delen av befolkningen.
Av de 15-24-åringar som står till arbetsmarknadens förfogande är drygt 40 procent utan jobb. Minst 66 miljoner av Mellanösterns 313 miljoner invånare är arbetslösa. Situationen har också förvärrats av att finanskrisen slagit hårt mot regionen och att flera satsningar och ekonomiska projekt har skjutits på framtiden.
Hopplösheten bland Mellanösterns unga generation är utbredd och kanske allra värst är det i Egypten, där minst 16 miljoner av landets 80 miljoner medborgare lever under FN:s fattigdomsgräns som motsvarar 15 kronor om dagen. Här har ekonomin också blivit förvärrad av att turistnäringen drabbats och att inkomsterna från Suezkanalen minskat.
Att oroligheterna i Tunisien kommer att smitta Egypten har redan påverkat den egyptiska börsen som fallit flera veckor i rad.
Just självbränning som protest har också spridit sig från Tunisien till andra länder. Den algeriska tidningen El Khabar rapporterade för några dagar sedan om hur Mohsen Bouterfif tände på sig själv efter att han misslyckats hitta jobb och bostad. Sedan dess har ytterligare tre algerier rapporterats ha tänt eld på sig själva.
Under måndagen rapporterar också nyhetsbyrån Reuters från Kairo om en man som satt eld på sig själv utanför parlamentet. Enligt en källa inom Egyptens inrikesdepartement så var det en restaurangägare som tänt eld på sig själv för att protestera mot de dåliga levnadsförhållandena.
Länderna Egypten, Jordanien, Algeriet och Marocko anses vara de länder där det finns starkast skäl för att se en folklig resning á la Tunisien. Även om de politiska och ekonomiska villkoren varierar mellan länderna är hopplösheten, korruptionen, missnöjet med det politiska ledarskapet och arbetslösheten utbredd.
Jämsides med att flera av regimerna i Mellanöstern varit försiktiga i sina kommentarer om att Tunisiens president Ben Ali abdikerat och flytt till Saudiarabien, finns det flera röster som hälsar Jasminrevolutionen som en efterlängtrad händelse som skulle kunna förändra Mellanöstern till det bättre.
Den ansedda Beirut tidningen al-Akhbar hälsar händelsen som ”Tunisiens gåva till araberna”.
Brittiska Guardian rapporterar om Libanons Hizbollah som uppmanar arabiska ledare att se och lära av de tunisiska protesterna. Även Syriens regeringsvänliga tidning al-Watan säger att Tunisien är en ”läxa som inga arabiska regimer bör ignorera”.
Palestinska Hamas drar också växlar på Tunisienhändelserna och varnar rivalen PLO för att ”Västbanken, Mahmoud Abbas och hans korrupta söner kommer att möta samma öde som Ben Ali”.