Oron som just nu präglar Tunisien är orsakad av folket som hade för bråttom att bli av med sin president. Det menar Libyens ledare Muammar Gaddafi som samtidigt och liksom andra arabiska ledare har fått egna protester att handskas med.
– Nu lever Tunisien i fruktan. Familjer kan stormas, plundras och slaktas i sina sovrum, och medborgare kan dödas på gatorna som om det vore oktoberrevolutionen eller amerikanska revolutionen, sade Gaddafi i ett uttalande.
Det enda sätt som det tunisiska upproret, den så kallade Jasminrevolutionen, kan vara värt något, menade Gaddafi, är om folket följer hans rekommendation att införa den libyska modellen – den tredje universalteorin. Av den tidiga söndagens händelser att döma kanske Gaddafi borde ta sig en funderare över hur nöjda hans medborgare är.
Enligt såväl nyhetsrapportering som twitterflöden har upp till flera tusen hus forcerats i den libyska andrastaden Benghazi. Husen lär vara sådana som staten lovat folket i flera år, utan att för den delen hålla löftet vilket har varit frustrerande i Libyen som just lider av bostadsbrist.
Samtidigt fortsätter Jordaniens nyligen uppblossade protester som triggades igång av höjda matpriser. Missnöjet har dock visat sig vara bredare än så och riktas nu öppet mot landets korruption, arbetslöshet och svågerpolitik. Även i Algeriet liknar läget hur det var i Tunisien för bara en kort tid sedan.
På lördagen dog exempelvis en man som protesterat mot arbetslösheten i landet. Mannen hade tänt eld på sig själv i torsdags och dog i går, lördag. Precis så inleddes de tunisiska upproren i mitten av december.
I Egypten där det folkliga missnöjet med regimen hittills varit störst, eller åtminstone kändast, väntar många på demonstrationer. För det har börjat och kanske är det som en av Egyptens kändaste bloggare Hossam "3arabawy" el-Hamalawy skriver, att revolutioner är som dominobrickor och världen nu kan hoppas på en repris på vad som hände i Östeuropa för tjugo år sedan.