JERUSALEM. .
Den möjliga skådeplatsen för nästa stora politisk-religiösa drabbning i Jerusalem ser inte mycket ut för världen.
Begravningsplatsen Mamilla i Självständighetsparkens östra, illa belysta ände är en samling mossbelupna gravar som nattliga vandrare passerar med en rysning.
Den muslimska gravplatsen, som varit ur bruk sedan 1930-talet, var en gång långt större, men den har fått släppa ifrån sig det mesta av sin mark till parken, till ett lyxhotell och en parkeringsplats.
Mer än hälften av återstoden är nu öronmärkt för ett nytt byggprojekt som väckt stor harm både i det muslimska och det judisk-ortodoxa lägret. Det är en praktfull ironi att bygget i fråga skall bli ett museum till toleransens lov, bekostat av Wiesenthalstiftelsen, som bekämpar antisemitism och rasism i flera världsdelar.
– Israels anspråk i Jerusalem förutsätter känslighet i umgänget med andra religioner. Om muslimer flyttade på judiska gravar på Oljeberget för att bygga ett museum skulle vi med rätta stämma upp ett ramaskri, säger rabbinen Eric Yaffie.
Wiesenthalstiftelsen fick nyligen klartecken av högsta domstolen för fortsatt markröjning på platsen. HD hänvisade till muslimska tolkningar enligt vilka en begravningsplats som kommit ur bruk mister sin helighet efter ett visst antal år.
Men Jerusalems muslimska auktoriteter protesterar att det inte gäller i detta fall eftersom Jerusalems israeliska myndigheter sedan 1967 förbjuder muslimer att vårda gravplatser i stadens västra – judiska – del.
Gravplatsen, som bland annat innehåller en vacker stormansgrav över en mamlukisk härförare, har nu fått en brokig skara tillskyndare: muslimer, präster, fredssinnade israeler och ultraortodoxa rabbiner.
Det ser ut som om hela affären drar ihop sig till en politisk tvist som hamnar på regeringens bord.
Under sin förra regeringsperiod, hösten 1996, tillät Benjamin Netanyahu turistbesök i en två tusen år gammal tunnel parallell med Klagomuren, inte långt från Tempelbergets moskéer.
Hans beslut följdes av kravaller och skottlossning på hela Västbanken och de första riktiga striderna mellan israeliska och palestinska soldater. Femtioåtta palestinier och sexton israeler dödades den gången.