Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Jihadister största hotet mot bräcklig vapenvila

Analys. Överenskommelsen om vapenvila i Syrien innehåller mängder av fällor och fel. Men alla andra alternativ leder till en fortsatt och förmodligen utvidgad konflikt.

Det är jämnt 35 år sedan som Mikael Wiehe skrev sin numera klassiska sång ”Flickan och kråkan”. Om den lilla tösen som springer genom skogen med en döende skadskjuten fågel i famnen som hon – sannolikt förgäves – vill rädda livet på.

Denna förtröstansfulla låt kom för mig när den första dagen av den syriska vapenvilan ska stämmas av.

För överenskommelsen om vapenvila innehåller ju så oerhört många fällor och fel. Det är väldigt mycket som kan gå snett och därmed stjälpa den sköra process som FN inlett med USA och Ryssland som draglok.

Men det är trots allt bättre att flickan (FN och stormakterna) på sina taniga ben springer med den döende fågeln (den syriska fredsprocessen) än att hon ger upp och slänger in fågelstackaren i lingonriset.

Ett uppenbart hot mot en fungerande vapenvila är att några av de mest blodtörstiga aktörerna, de jihadistiska terrorgrupperingarna Islamiska staten (IS) och Jabhat al-Nusra, inte alls är inblandade i överenskommelsen. Det ger i praktiken terroristerna stor möjlighet att vinna territorium och/eller sabotera förloppet.

Att kriget de facto spillt över till Syriens norra granne Turkiet bidrar också till att vapenvilan blir svår att upprätthålla och kontrollera. Turkiet tänker fortsätta beskjutningen av kurdiska ställningar inne i Syrien ”om de känner sig hotade”, har det sagts.

Även om vapenstilleståndets första timmar betecknas som ”jämförelsevis lugna”, så är överträdelser närmast oundvikliga. Kriget har trots allt pågått i nästan fem år och vapen är i stort sett det enda det inte är brist på i Syrien just nu. Frågan är vad gränsen ska dras – när blir brotten mot eldupphöret omöjliga att acceptera?

Under lördagen var jag i kontakt med Firas Abdullah, en 22-årig frilansfotograf i Douma, en förstad till Damaskus som hålls av den väpnade oppositionen, vilket i Douma är liktydigt med Jaish al-Islam, ”Islams armé”. Det är en gruppering som får stöd av Saudiarabien och som visserligen är med i oppositionens förhandlingsdelegation, men som knappast står för de demokratiska ideal som torgfördes av de unga aktivister som startade revolten mot president al-Assad.

”Jag kan inte glädja mig åt vapenvilan. Jag har bilderna på barnen som skadades i de ryska flygattackerna framför mig”, skriver Firas Abdullah i sitt meddelande.

Han syftar på de ytterst intensiva luftanfall som drabbade Douma under hela fredagen, precis före vapenstilleståndet.

Misstron och de djupa motsättningarna är naturligtvis en följd av det alltmer brutaliserade kriget.

Samtidigt finns det ju egentligen inget alternativ.

Oenigheten och missämjan som råder på marken i Syrien måste angripas. En fortsatt konflikt med alla dess inbyggda förvecklingar riskerar att sätta hela regionen i brand och än mer förvärra den flyktingsituation som hotar hela det europeiska samarbetet.

Det är talande att FN-sändebudet för Syrien, Staffan de Mistura, vände sig till en högre makt och uppmanade de inblandade att be för att vapenvilan ska hålla.

Om den håller underlättas nästa steg i den bräckliga processen – att förhandlingar mellan de stridande parterna (minus IS och Jabhat al-Nusra) kan påbörjas den 7 mars.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.