Både Labour och Gordon Brown är impopulära och i somras inledde några av de ledande personerna inom partiet en misslyckad revolt i syfte att tvinga Brown att avgå.
Mot den bakgrunden har den pågående konferensen i Brighton två teman: den ena var närmast desperata angrepp på huvudfienden, de konservativa (Tories) och den andra att visa utåt en uppslutning kring Brown.
Flera ministrar bedyrade Brown sitt stöd och tidvis kom talen att likna en personkult. Den brittiske premiärministern tillskrivs äran av att ha lett världen i kampen mot krisen och, mer eller mindre på egen hand, räddat världsekonomin från en depression.
Och visst hade stämningen höjts när väl Gordon Brown kom till talarstolen. Applåderna var långa och varma när han inledde talet med att räkna upp framgångarna partiet haft under sina tolv år vid makten. Jublet steg när han nämnde längre föräldraledighet, minimilön och större satsningar på sjukvården och utbildning.
Men när han kom till framtiden var det inga jättelika reformer som han utlovade. En satsning på tonårsföräldrar och på småbarnsfamiljer blir det om Labour vinner valet. Dessutom ska småföretag få ökat stöd.
Men Gordon Brown vill också se hårdare tag mot busliv och småbrottslighet hos unga. Inte bara ungdomarna, utan även deras föräldrar ska kunna bestraffas för vad som kallas för ”anti-socialt beteende”.
Och vid det här laget var applåderna betydligt kortare och mest artiga. Den längsta under själva talet kom när Brown hyllade de brittiska trupperna i Afghanistan. Kriget blir allt mer impopulärt, men trupperna är beundrade i de flesta läger.
Reaktionerna efter talet var också delade. Reg Jenkins, delegat från Ogmore i Wales var lyrisk.
- Absolut briljant! Det bästa talet han hållit.
Gordon Brown är ingen stor talare. Han kan till exempel inte mäta sig med sin föregångare, Tony Blair.
- Just därför, säger Jenkins. Han fick ju med allt. Det var ett positivt tal där han tog upp allt sådant som angår vanligt folk, bankkrisen, ungdomsbrottslighet, ekonomin, tillägger han.
Han håller med om att partiet har präglats av nedstämdhet, till och med depression under månader, samtidigt som den ena opinionsmätningen efter den andra ger Tories ett försprång på 15-17 procentenheter.
- Men med det här talet har vi vänt vinden, säger Jenkins.
John Nettleship, delegat från Monmouth, även det i Wales, var betydligt mer försiktig i sina kommentarer.
- Jag tror det, svarar han på frågan om talet var det som krävdes för att få fotfolket ut på gatorna för att slåss för en valseger i vår.
- Han har i varje fall fått folk här att säga att det är han som ska leda oss, tillade han.
För Marilyn McCall och Christine Abbott från industristaden Manchester i nordvästra England var det dock enigheten på konferensen som var det viktigaste.
- Vi måste sluta de här interna grälen, säger Marilyn McCall.
Och även om ingen av dem bubblar av entusiasm, tror de på en arbetsseger nästa vår.
Jan Bradley, delegat från Davenport i mellersta England är mer skeptisk
- Vi har en uppförsbacke, det blir hårt, säger hon.
Vad tror du om Gordon Brown?
- Vad är alternativet, undrar hon uppgivet.
Den känslan delar hon med Christine Abbott, som citerar ett engelskt talessätt.
- Hellre den djävul du känner.