Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Världen

Julian Assange – högaktad och högmodig

Julian Assange, Wikileaks grundare.
Julian Assange, Wikileaks grundare. Foto: Mark Chew / Polaris

Julian Assange är mannen som med en väska på ryggen och en laptop i handen rest jorden runt och dyrkat upp hemligheter i yttrandefrihetens namn. Julian Assange är också mannen som låtit en god sak överskuggas av sin egen person och som skyddat sig från våldtäktsanklagelser i Wikileaks namn. DN.se tecknar ett porträtt av en person som människor har väldigt delade uppfattningar om.

Julian Assange – högaktad och högmodig

”Wikileaks kommer inte att rätta sig efter lagvidriga uppmaningar från Scientologerna, lika lite som Wikileaks har rättat sig efter liknande krav från schweiziska banker, ryska stamcellscenter, före detta afrikanska kleptokrater eller Pentagon.”

Budskapet är Julian Assanges till scientologerna när sekten 2008 begärde att Wikileaks avlägsnade hemliga dokument om den nyreligiösa organisationen. För att ytterligare betona Wikileaks inställning till öppenhet och att visa att hot inte skrämmer publicerade Wikileaks ännu fler hemliga scientologi-dokument.

Attityden av en komplett orädd aktör i mediefältet känns igen från den senaste tidens händelser. När både myndigheter och kommersiella företag gör sitt bästa för att hindra Wikileaks existens framhärdar sajten genom användarnas entusiasm för det fria ordet och förakt för de krafter som vill begränsa det. Många vill skilja Wikileaks som idé och funktion från Julian Assange som ikon och person, men han kan sägas likna den tjänst han varit drivande till att utveckla. Och frågan är hur mycket han själv skiljer på de båda.

– Julian Assange tycks dels ha ett stort behov av att synas och ett väldigt ego. Han har hela tiden stått kvar som sajtens talesperson och nästan varit den enda som uttalat sig om Wikileaks efter att brottsanklagelserna riktades mot honom. Många inom Wikileaks har tyckt att det har varit en dålig idé att blanda ihop hans egna besvär med organisationens. Och vartefter fajten kring Wikileaks pågår blir det bara mer och mer Julian, säger Expressens ledarskribent Johannes Forssberg som nyligen skrev krönikan ”Läskig dyrkan av Jesus-Julian”.

– Och ju mer sådana som Sarah Palin säger att Julian Assange ska dö, desto större blir personkulten. Tyvärr sker det på bekostnad av att frågor om att aktivera sig för exempelvis öppenhet på nätet och informationsfrihet hamnar i skymundan. Det är olyckligt att både de som är för och emot Wikileaks bidrar till att fokus hamnar mer på personen Julian Assange.

Julian Paul Assange föddes i Townsville, Australien, den 3 juli 1971. Redan vid ett års ålder började hans kringresande liv då hans mamma gifte sig med en direktör för ett turnerande teatersällskap. När Julian Assange var åtta träffade mamman en musiker, men denne skulle visa sig vara med i den kontroversiella sekten The Family. Så småningom flydde hon därför tillsammans med Julian Assange och hans yngre halvbror. Familjen levde flera år som på rymmen.

De vuxna i Julian Assanges närhet var inte mycket för påtvingad samhällsanpassning och hans mor lär redan vid sjutton års ålder ha bränt sina skolböcker och gett sig av på motorcykel. För att vara en så pass välkänd person är Julian Assanges förflutna få uppgifter som person Julian Assange har beskrivit sin barndom som Tom Sawyers liv. Traditionell undervisning var uppenbarligen inget för hans mamma, varför Julian Assange undervisades dels i hemmet, dels per korrespondens. Gradvis växte hans intresse för det tekniskt naturvetenskapliga.

Han kom i kontakt med datorer, lärde sig hacka program och vid sexton års ålder skaffade han ett modem via vilket han under sitt alias Mendax kom i kontakt med datorintresserade världen över. Tillsammans med ett par av dem bildade han hackergruppen International Subversives och de gjorde sig delvis ökända för att kunna ta sig in bakom säkerhetsspärrar till såväl europeiska företag som amerikanska myndigheter.

När Julian Assange var arton år hade polisen lyckats spåra honom och beslagtog hans utrustning vid en husrannsakan. Eftersom han levde enligt sitt motto som hacker - ”förstör inget datorsystem du tar dig in i, förändra inte dess information, dela informationen” – blev det inget åtal och han fick tillbaka sina saker. Hackningen fortsatte och parallellt växte oron för att åka dit. I den lätt förtäckta biografin ”Underground” som Julian Assange skrivit ihop med Suelette Dreyfus, framgår att hans enda lugna stunder var när diskarna var undangömda i en bikupa.

Ett par år tidigare, 1989, hade hans dåvarande flickvän blivit gravid och han var bara arton när de gifte sig. Paret bodde först i en ockuperad byggnad i Melbourne men flyttade närmare Julian Assanges mamma när barnet var fött. Den 29 oktober 1991 knackade så polisen på dörren igen och ett 31 punkters åtal för intrång i det kanadensiska telekomföretaget Nortel väntade. Julian Assange hamnade i en depression och han lät skriva in sig på sjukhus.

Tre år senare fälldes Julian Assange på tjugofem punkter. Men domaren ansåg att den orsakade skadan var minimal och skadeståndet blev bara 2.100 australiska dollar. I väntan på åtal hade Julian Assange tillbringat stora delar av tiden som ett slags kringvandrande vagabond och uteliggare. Mycket av det som är känt om den paradoxalt hemlighetsfulle Julian Assange kommer från en omfattande artikel i tidningen New Yorker från i somras. Av den att döma var dessa tre år omdanande för honom. ”Jag vill inte låta för buddhistisk, men bilden av dig själv försvinner”, sammanfattar han upplevelsen.

Under den här perioden åren genomgick Julian Assange också en lång och slitsam vårdnadstvist om sin son. Den inleddes med ett totalt nederlag och fortsatte med hans, hans mammas och en aktivists enträgna och närmast rättshaveristiska kamp för en överprövning. Först 1999 hade Julian Assange lyckats få till ett slags vårdnadsavtal. Det var i den vevan som Julian Assanges hårfärg skiftade från mörkbrunt till den karakteristiskt vita ton det har i dag. Då, vid närmare trettio års ålder, inledde den redan erkände datorexperten formella fysikstudier vid universitetet i Melbourne men studierna fullföljdes aldrig. Han fortsatte läsa på egen hand, fördjupade sitt datorintresse och programmerade bland annat flera produkter med öppen källkod.

Fram till i somras hade Julian Assange gjort sig känd över hela världen som frontfigur för Wikileaks – den överlägset största whistleblower-plattformen via vilken hemliga dokument publicerats och lett till både nationella och internationella mediestormar kring myndigheter och politiker. Under tiden han hade hotats av många års fängelse för datorintrång hade han också läst och tagit starkt intryck av Aleksandr Solzjenitsyns ”Den första kretsen”. Även Franz Kafkas och Arthur Koestlers författarskap fördjupade Julian Assanges misstro till institutionella hierarkier.

Inspirerad av dessa författare skrev Julian Assange sina egna manifest ”State and terrorist conspiracies” och ”Conspiracy as governance” 2006. Enkelt uttryckt beskriver texterna sammantaget traditionella nationers och korporationers styre som konspiratoriska till sin natur. Om konspirationernas interna informationsflöde störs eller offentliggörs minskar flödet och konspirationen upphör. Med den ideologiska grunden och med likasinnade, inte sällan datorkunniga, personer arbetades grunden för Wikileaks fram och lanserades formellt samma år.

Allt eftersom har plattformen, sajten och organisationen gjort sig mer av ett namn. Det har handlat om lokala avslöjanden, som det första om en somalisk politikers beslut om att avrätta regeringstjänstemän; näringslivsavslöjanden, som det om schweiziska Julius Baer-bankens olagliga aktiviteter på Cayman-öarna; vandelspolitiska avslöjanden, som det om Sarah Palins olagliga användande av sitt privata mejlkonto för yrkesmässiga ändamål; handelspolitiska avslöjanden, som det om de hemliga Acta-förhandlingarna.

Under året som gått har Wikileaks cementerat sin position som historiskt mediefenomen och jagad fiende av till synes all världens myndigheter och företag. Och mitt i stormens öga har Julian Assange stått hela tiden. Wikileaks hade tidigare fått både “Index on censorship freedom of expression award” och “Amnesty international UK media award”, och i uppståndelsen kring båda tillfällena hade Julian Assange liksom alltid intagit rampljuset.

– Det är svårt att säga hur Wikileaks påverkats av hans vilja att stå i fokus. Ett tydligt exempel är dock att ett antal viktiga medarbetare därför har försvunnit från organisationen. Vad man vet utifrån dessa personer är att Julian Assange verkar fatta beslut lite hur och när som helst. Han tycker annars att organisationer ska fungera öppet och demokratiskt, vilket jag håller med om, men i praktiken verkar det inte som att han tycker att Wikileaks ska fungera enligt de principerna, säger Johannes Forssberg.

Har inte media en roll i den här personkulten?

– Visst. Det är tydligt att man kan får större genomslag för något när man har ett ansikte till det. Det är också extra kul när det handlar om en någon som bor i skokartonger och har en lite gåtfull bakgrund. Jag tror att det är en symbios mellan Julian Assanges ego och vanlig medielogik på något sätt. Däremot är jag övertygad om att Wikileaks hade nått ut även utan en chefsprofet. Jag tror att man kunde ha haft flera talespersoner, eller olika för olika sammanhang till exempel, och ändå få det stora genomslaget.

– Inom statsvetenskapen sägs det att personkulter ofta frodas i diktaturer bland folk som känner sig svikna på olika sätt. Den dynamiken tror jag också kan finnas här. Många känner sig desillusionerade när det gäller globala maktförhållanden och i synnerhet när det gäller frågor om yttrandefrihet och vem som äger information. Känslan av svek i det sammanhanget kan jag tänka mig är på så primitiv nivå att man sätter sitt hopp till något slags frälsare, säger Johannes Forssberg.

De som försvarar Assanges självutvalda folkus menar att det är bra att låta en person representera organisationen som man med viss argumentation kan hävda att han själv grundat. Suelette Dreyfus, numera forskare i informationssystem vid universitetet i Melbourne, är fortfarande god vän med Julian Assange och har för tidningen Sydney Morning Herald beskrivit honom som en person utan politiska motiv. Snarare är han en person med ett starkt driv för att jaga efter sanningen och offentliggöra den.

Och i den jakten, säger hon, är hans övertygelse att den egna personliga säkerheten är långt mindre värd än att sanningen når allmänheten. Kritiker menar att hans position är sjävvald och av ondo då hans figur blir rockstjärneliknande och därmed förtar Wikileaks själva mening och mål. En intern kulmen för denna åsiktsskillnad nåddes i somras.

Wikileaks hade under våren och sommaren retat upp USA:s försvarshögkvarter genom att läcka hemligstämplat material från kriget i Afghanistan. Allra mest uppmärksamhet väckte filmen som visar hur två amerikanska Apachehelikoptrar beskjuter och dödar nio personer, varav två var Reuters-journalister och några av de skadade var barn. Stödet för Wikileaks från andra nationers myndigheter var inte så svagt som i dag och från mediehåll stärktes hyllningskören om möjligt ytterligare. Julian Assange beskrevs i termer av hjälte och gud, förnyare och frälsare.

Så kom augusti. Flera svenska organisationer hade bjudit in Julian Assange för att berätta om Wikileaks, men på bara ett par dagar hade han handlat på ett sätt som fått två kvinnor att polisanmäla honom för bland annat våldtäkt. Förundersökningen pågår fortfarande men många, däribland Julian Assange själv, har spekulerat i att det hela är en konspiration.

Den teorin fick dock inget stöd hos en av hans då närmaste medarbetare inom Wikileaks, Birgitta Jónsdóttir. Utöver att sommarens stora tekniska problem för Wikileaks ska ha varit en subtil signal från teknikerna till Julian Assange, sade hon i en intervju med nättidningen Daily Beast att hon inte hade några skäl att tro att de svenska kvinnorna deltog i en smutskampanj: ”Julian är lysande på många sätt, men han har inte särskilt stor social kompetens”.

– Jag är inte arg på Julian, men den här situationen är helt utom kontroll. Det här är personliga saker som inte har någonting med Wikileaks att göra. Jag har å det bestämdaste uppmanat honom att träda tillbaka och låta andra bära facklan. Det bör inte vara en person som talar för Wikileaks, det bör vara flera, sade Birgitta Jónsdóttir som i dag inte längre uttalar sig alls om Julian Assange.