Telefonkonversationen mellan kustbevakningen och kaptenen Francesco Schettino, sedan han lämnat fartyget i förtid, har lagts ut på en rad hemsidor. På inspelningen uppmanas kaptenen att gå ombord igen utmed den rörliga stege som lagts ut av kust­bevakningen och tala om hur många personer som finns kvar ombord.

Men han vägrar och säger från livbåten: ”Jag koordinerar arbetet härifrån.”
Han vägrar igen trots påtryckningen att det är en order. ”Men inser ni att det är mörkt här och att man inte ser någonting?” säger kaptenen. Kustbevakningen frågar: ”Ni kanske vill åka hem?”

Och det är exakt vad kapten Schettino gör. Strax före två på natten sågs han smita från olycksbåten genom att kliva in i en taxi­ och åka till ett hotell på ön. Dagen efter tog han sig till fastlandet.

Förundersöknings­domaren i det närliggande Grosseto har meddelat att den oansvarige kaptenen riskerar upp till 15 års fängelse. Sent på tisdagskvällen beviljades han husarrest.

På tisdagen tog sig också räddningsmanskapet in i nya delar av fartyget ”Costa Concordia” efter att den italienska marinen sprängt sig in genom skrovet.
– Dessa hål är absolut nödvändiga och behövs för våra dykare. Det är extremt svårt för dem att orientera sig inne i fartyget, allt som var horisontalt har blivit vertikalt, förklarar räddningsmanskapets press­talesman Stefano Giannelli för DN.

Men på eftermiddagen försvann optimismen hos räddningsman­skapet på ön Giglio på italienska västkusten.

I kryssningsfartygets akter under vatten hittades fyra män och en kvinna i åldern 50–60, troligen rör det sig om passagerare.

Samtliga hade följt säkerhets­instruktionerna och var iförda flytvästar, men hade inte lyckats nå räddningsbåtarna.

Därmed har det totala antalet döda stigit till 11, medan antalet saknade är 24. Vilket paradoxalt nog är fler än dagen innan.

Anledningen är det blivit känt att en grupp om tolv tyskar som åkte med kryssningen inte åter­funnits.

Giglio är en av den toscanska skärgårdens verkliga pärlor. Det kristallklara vattnet glittrar i hamn­inloppet.

Men horisonten är för alltid förändrad. Det stora kryssningsfartyget sticker upp som en 300 meter lång vit surfingbräda, synlig på åtskilliga sjömils avstånd.

När vi kommer närmare ser vi även gummibåtarna som inte kunde sjösättas under olyckskvällen. Lutningen blev för stark och nu hänger de kvar som röda ballonger utmed det vita skrovet.

Dykarnas arbete är svårt och farligt. På måndagen avbröts sökningarna ombord, då vinden tilltog en aning. Det räckte för att ”Concordia” skulle flytta sig nio centimeter. ”Vår arbetsplats riskerar att på ett ögonblick förvandlas till en likkista”, säger en dykare anonymt till DN och ser oberörd ut.

Skräckscenariot är att fartyget glider i väg ned och försvinner i den djupare brant som ligger bara 30 meter från den nuvarande platsen.

Elisa Betti, 19, skulle jobba som modell på fartyget och klev ombord på kryssningen själva olyckskvällen.

Hon berättar om kaos och hur svårt det var att få tag på en flytväst och komma ned i livbåtarna när alla passagerare tryckte på. Hon blir upprörd så fort DN nämner det faktum att kapten medvetet gick så nära ön för en hyllning till båtens hovmästare född och uppväxt på Giglio.

– En kapten skall tänka på passagerarnas bästa och inte sätta deras liv i fara. Det här hade kunnat sluta med en massaker, nu är de döda än så länge ett mindre antal, säger Elisa Betti och har nära till tårarna.