En amerikansk atomubåt var nära att gå på grund vid inloppet till hamnstaden Plymouth i södra England. Enligt en rapport från brittiska marinen, framlagd internt 2007, kunde dramat i det hårda vädret i december 2006 ha slutat med katastrof.
Det blev ändå dödlig utgång av den i utredningen hårt kritiserade navigeringen. Två sjömän uppe på däck, säkrade med linor, hade i uppgift att hjälpa lotsen över till lotsbåten efter avslutat uppdrag för USS ”Minneapolis-St Paul”. Men sjömännen hamnade i vattnet där kraften i vågorna gjorde att de, som det uttrycks, ”gång på gång, likt trasdockor, slogs mot skrovet”.
Tre andra sjömän hamnade också i vattnet, men kunde räddas av besättningar på tillskyndande båtar.
Dramat utspelades efter det att ”Minneapolis-St Paul” den 29 december 2006 lagt ut från brittiska flottbasen Devonport i Plymouth för att stäva mot Engelska kanalen, skriver brittiska tidningen The Independent i sin nätupplaga.
När lotsen skulle lämna den 110 meter långa och 6.000 ton tunga ubåten, cirka 500 meter söder om hamninloppets vågbrytare, gick vågorna höga. Båten var ”på ett avstånd mindre än sin egen längd” från att slå mot klippor och fastna med ”katastrofala konsekvenser” som hotande följd, då den ändrade kurs och styrde in mot mer skyddande vatten, berättas i rapporten, som nu blivit offentlig i enlighet med en öppenhetsklausul i brittisk lag.
I rapporten anges mänskligt tillkortakommande som orsak till den fara som uppstod. Och även om ansvaret vilar tungt på ”Minneapolis-St Pauls” befälhavare så understryks samtidigt att förbättringar krävs av säkerhetskulturen vid Devonportbasen så att rapportering och agerande i samband med incidenter underlättas och påskyndas.