Muammar Khaddafi är schejken mot strömmen: ofta i opposition mot västvärlden, inte sällan också emot vindarna i hans egen del av världen.
Den libyske diktatorn är en av de statsledare i modern tid som regerat längst, åtminstone om man undantar regenter som Thailands kung Bhumibol och brittiska drottning Elizabeth. Han tog makten redan den 1 september 1969 i en militärkupp som störtade kung Idris.
De biografiska uppgifterna om Khaddafi är mytiska. Han sägs vara född i ett beduintält nära Sirte 1942. Som landets ledare har han gärna tagit emot utländska gäster i beduinmiljö, klädd i traditionella och fantasieggande draperingar, omgiven av kvinnliga livvakter.
Muammar Khaddafi trädde fram på arenan i ett läge där arabvärlden eggades av panarabism och socialistiska ideal. Hans främsta förebild var Gamal Abdel Nasser, grannlandet Egyptens president 1956–1970, och han gjorde emellanåt uttalanden som vore omöjliga i en västpolitikers mun: beundran för Mao Tse Tung, Josef Stalin och till och med Adolf Hitler.
Pengar och vapen slussades till palestinska motståndsrörelser och filippinska rebellgrupper, men han stödde också världens mest kända gerilla av katoliker, Irländska republikanska armén (IRA).
Med sin ”lilla gröna” — utgiven 1977, samma år som han införde ”massornas republik” i Libyen och ett folkstyre som hölls i strama tyglar — kallade han sig revolutionsguide och sade sig erbjuda världen en tredje väg mellan kapitalism och socialism.
På 1980-talet blev konflikten med USA allt skarpare. 1986 bombades Libyen efter ett terrordåd i Berlin. Två år senare beskylldes libyska agenter för Lockerbiedådet, då en jumbojet sprängdes i luften över Skottland och 270 människor dog.
Efter 20 år fick dock Khaddafi nog av isoleringen och deklarerade att Libyen skulle avstå från massförstörelsevapen (som han inte tidigare hade medgett att Libyen hade planer på).
Libyen belönades med diplomatiska förbindelser och strykning från terroristlistorna.
2007 uppnåddes en normalisering också med EU, trots vad som framstod som sofistikerad statsterrorism: fallet med sex utländska vårdanställda som anklagades för att medvetet ha smittat libyska barn med hiv. Innan de släpptes i juli 2007 hade de tvingats sitta fängslade i åratal i Libyen.