Han fick ingenting till skänks. För en fattig beduin långt ifrån Libyens maktcentra fanns bara en karriär – den militära. Utan några mäktiga beskyddare gick han på några år från menig till envåldshärskare.

På senare år har Khaddafis upptåg och jakt på rubriker givit honom rangen av ofarlig skämtfigur. Men långt innan Khaddafi kostymerade om till pajas var han blodigt allvar, både för västländerna, för sina allierade i Moskva och för PLO, som han försökte ta över via dess mest extrema falang.

Som diktator har han ofta tagit emot utländska dignitärer i beduinmiljö, klädd i färgglada kreationer och omgiven av kvinnliga livvakter.

Listan över Khaddafis illdåd och galenskaper måste hårdredigeras för att rymmas här. 1984 öppnade libysk ambassadpersonal i London eld och dödade en konstapel. 1986 sårades hundratals vid en bombattack mot ett amerikanskt soldatdiskotek i Berlin.

Under USA:s vedergällning mot Tripoli dödades Khaddafis adoptivdotter. 1988 sprängde hans agenter ett civilt amerikanskt flygplan – ”Lockerbie-affären” – och dödade 259 personer. 1994 sparkade han alla Libyens 20 000 palestinier ur landet som ”straff” för PLO:s samtal med Israel.

2003 bad han om ursäkt för Lockerbie, skrotade sitt kärnvapenprogram och togs till nåder av USA. Levnadsstandarden har ökat sedan dess, men under ytan är Libyen samma stam- och klansamhälle som då Khaddafi tog över. Inflytande portioneras ut via lojala hövdingar, och sönerna innehar nyckelposter.

Ingenjören Seif al-Islam tros ligga bakom Libyens kursomläggning mot väst. Fotbollsspelaren Said har efter miljoninvesteringar i italienska fotbollslag gjort sporadiska inhopp i ligaspelet där.

En äldre halvbror till Said, Muhammad, är manager för Tripolilaget al-Ahli, regimens maskot. En annan son tvingades i exil sedan pansarförband under hans befäl bytt position utan tillstånd. Men den som berett Khaddafi störst besvär är den nöjeslystne Hanibal. Häromåret arresterades han i Genève efter en vild natt, som blev till en diplomatisk incident, där Khaddafi fick hota avbryta oljetillförseln till Schweiz innan Hanibal sattes på fri fot.

I sitt tv-tal på söndagen lovade Seif al-Islam floder av blod och hundratusentals döda om upproret fortsätter. Det är inte otänkbart.

I Libyen finns ingenting utom Khaddafi; inga partier, inga ledare, inga politiska traditioner. Landet Libyen är ett påhitt av kolonialister, och rivaliteten mellan landsdelarna Cyrenaica och Tripolitanien går djupare än någon nationalkänsla. Ett inbördeskrig som splittrar landet, kanske för alltid, kan inte uteslutas.