Av bilderna från den statliga televisionen att döma råder stor enighet i landets nya ledning.
Det var budskapet som spreds under den första av två dagar av ceremonier då landet 69-årige ledare begravdes.
Vid sidan av fordonet med kistan, som var draperad i en röd flagga, gick Kim Jong Un, den yngste sonen och tilltänkte nye ledaren och grät. Han har under det senaste året i nordkoreanska medier kallats ”den store efterträdaren”, ”den suveräne ledaren” och ”den respekterade generalen” i en propagandavåg för att bädda för hans popularitet.
Vid inte 30 år fyllda och utan politisk erfarenhet tar han nu över ett land som under hans fars styre utvecklat kärnvapen samtidigt som befolkningen enligt rapporter inte har tillräckligt med mat.
Nordkorea har 1,2 miljoner soldater, men blir fattigare för varje år. I början på 70-talet var Nordkorea fortfarande rikare än Sydkorea. Stödet från Sovjetunionen var stort tills Sovjetimperiet föll samman.
Efter det har svår svält drabbat Nordkorea vissa år. Matbristen har blivit permanent för en stor del av befolkningen. Och under Kim Jong Ils tid har medellivslängden minskat med över tre år.
Bakom Kim Jong Un vid onsdagens begravningsceremoni gick hans farbror, den inflytelserike Jang Song Thaek, som klättrat snabbt i hierarkin de senaste åren. Denne tros allmänt bli den unge arvtagarens främste rådgivare tills han skaffat tillräcklig egen erfarenhet.
På andra sidan bilen gick arméchefen Ri Yong Ho.
Det hela gav intrycket av att familjen Kim och militären står enade när landet nu genomför sitt andra maktskifte sedan Kims farfar, Kim Il Sung, grundade Nordkorea 1948.
Ceremonierna i går liknade, enligt observatörer, för övrigt hur det såg ut då Kim Il Sung begravdes 1994.
Men medan Kim Jong Il, då han tillträdde för 17 år sedan, redan hade lång erfarenhet av olika topposter, har Kim Jong Un endast under det senaste året förberetts för framtiden.
Experter hävdar att det kommer att ta många år innan Kim Jong Un skaffat sig ett tillräckligt fast grepp om makten för att kunna styra landet efter eget huvud. Innan dess är han beroende av samarbete med militären, med arbetarpartiet och farbrodern Jang.
Därför är det föga troligt att några stora förändringar inträffar i Nordkorea på kort sikt. Det är också vad grannarna Kina och Sydkorea hoppas. De vill inte se regimen plötsligt kollapsa, med stora flyktingproblem som följd.
Vad som oroar Sydkorea är om Kim Jong Un på hemmaplan känner sig utmanad som ledare. Det skulle kunna resultera i militär aggressivitet mot Sydkorea för att Kim vill visa sin styrka.
Omvärlden frågar sig också oroligt vem som nu har det yttersta ansvaret för kärnvapnen i Nordkorea.
Är det landets militära ledning eller är det redan Kim Jong Un?
Nordkorea är ingen stor kärnvapenmakt och säger att kunskapen utvecklats i avskräckande syfte, men har samtidigt kommit tillräckligt långt för att skrämma omvärlden.
Landet tros ha kärnbränsle för färre än tio stridsspetsar. Bevis saknas för att vapen tillverkats som ska bära kärnladdningar.
Men att en ung, helt oprövad man, sitter med ansvaret för detta, att hans finger avgör vad som ska hända, oroar internationella bedömare.