Ett socialt missnöje bland uigurer som nått kokpunkten. En nervös regim som är rädd att utvecklingen ska gå den ur händerna. Så ser förklaringen ut till de senaste dagarnas våldsamheter i Xinjiang. Det hävdar Kinakännaren Niklas Swanström, chef för Stockholmsbaserade Institute for Security and Development Policy.
En allt större inflyttning av hankineser, diskriminering av uigurer på arbetsmarknaden och inför domstolarna och en upplevelse av att godbitarna från oljan och gruvorna hamnar i Peking. Allt leder till att en krutdurk har byggts upp underifrån som nu till slut har exploderat.
- Många uigurer känner att de är fångar i sin egen stat, säger Niklas Swanström.
Även om han länge känt till uigurernas starka missnöje blev han förvånad över eskaleringen av våldet och de höga dödssiffrorna.
- Att det här händer är lite oväntat och oroväckande. En sån här hög grad av våldsanvändning är ovanligt. I Kina brukar sånt här annars rinna ut i sanden.
Skälet, förklarar han, är dels att missnöjet hos den uiguriska befolkningen nått kokpunkten. Men också att den kinesiska regimen är ovanligt nervös efter de stora demonstrationerna i Tibet förra året.
- Just nu sitter regimen och är livrädd att det här ska fortsätta och bli något som händer kontinuerligt. Och därför reagerar man lite extra hårt. Och på uigursidan känner man att måttet är rågat.
Att någon organiserad separatistisk rörelse skulle ligga bakom våldsamheterna - som de kinesiska myndigheterna hävdar - tror han inte på. I stället handlar det om mer eller mindre spontana missnöjesyttringar.
- Jag ser det här framför allt som ett uttryck för sociala spänningar mellan hankineser och uigurer. De flesta uigurer vill inte alls ha en självständig stat utan bara bättre förhållanden inom den befintliga statsbildningen.