Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Kina har nyckelroll i diplomatiskt spel om Nordkorea

Xi Jinping och Donald Trump under G20-mötet.
Xi Jinping och Donald Trump under G20-mötet.

Analys. Kina har klivit fram och manar till en diplomatisk lösning i det eskalerande ordkriget mellan USA och Nordkorea. Målet för kommande överläggningar sägs vara en kärnvapenfri koreansk halvö. Men inte mycket talar för att Nordkorea någonsin tänker göra sig av med sina kärnvapen.

Kanske det pågår något slags diplomatiska sonderingar i skuggan av de krigshot som Donald Trump och Kim Jong-Un har kastat mot varandra den senaste veckan. Vi vet helt enkelt inte.

Det som USA genom utrikesminister Rex Tillerson hittills har erbjudit – innan Trump började sitt vapenskrammel – är att USA inte är ute efter att störta regimen i Pyongyang, inte strävar efter en hastig återförening av Korea, och inte tänker skicka USA-trupper norr om stilleståndslinjen vid den 38:e breddgraden.

Det är tre punkter som är tydligt adresserade till Kina, som lika mycket som USA vill se ett Nordkorea utan atomvapen. Tillerson lät också förstå att USA är redo att samtala med Nordkorea, förutsatt att regimen i Pyongyang stoppar, eller pausar, missiltesterna.

Men vad är då slutmålet, och vad betyder det för det ursprungliga kravet att Nordkorea ska ”denukleariseras”, det vill säga helt avstå från atombomben?

Det har hittills varit världssamfundets enhälliga linje. I fredags framhöll till exempel den ryske utrikesministern Sergej Lavrov att ”Ryssland accepterar inte att Nordkorea innehar kärnvapen”. Kina och USA har länge stått för samma sak.

I amerikansk debatt höjs nu röster för att man måste vara realistisk och acceptera det som ett faktum att Nordkorea är en kärnvapenstat. Alternativet, menar de, är ett förödande krig, som skulle skörda hundratusentals, kanske miljoner, människoliv på den koreanska halvön men också kanske i Japan och på USA:s territorium.

Om det finns ett förhandlingsspår kan USA inte driva det på egen hand. Alla de stater vilkas säkerhet hotas av ett kärnvapen bestyckat Nordkorea – Sydkorea och Japan men även Vietnam – måste vara med.

De senaste signalerna från Trump, från en ”arbetssemester” på hans privata golfklubb i New Jersey, är minst sagt blandade. Presidenten besvarade Nordkoreas hot att avlossa medeldistansmissiler mot den amerikanska militärbasen på Guam med att ”Kim Jong-Un kommer verkligen att ångra det, och ångra det snabbt”, om denne fullföljer sina hot.

Samtidigt förklarade Trump att han vill ha en fredlig lösning i konflikten. Hans agerande de senaste dagarna förklarar bedömare med att han vill pröva en ny, mer aggressiv, taktik, efter årtionden av misslyckade diplomatiska försök att hindra Nordkorea från att skaffa sig kärnvapen.

Men om det finns ett förhandlingsspår kan USA inte driva det på egen hand. Alla de stater vilkas säkerhet hotas av ett kärnvapen bestyckat Nordkorea – Sydkorea och Japan men även Vietnam – måste vara med.

Om Nordkorea definitivt etablerar sig som en kärnvapenmakt kan dessa tre länder finna det nödvändigt att även de måste kunna försvara sig med egna kärnvapen. Därmed ökar risken för ytterligare kärnvapenspridning i Stillahavsregionen.

Men nyckellandet för en kommande uppgörelse är utan tvivel Kina, som i förra veckan gick ihop med USA och stödde en resolution om straffsanktioner mot Nordkorea i FN-säkerhetsråd.

I lördagens Wall Street Journal beskriver USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger faran med att Kim Jong-Un bevarar sin kärnvapenkapacitet i strid med FN:s enhälliga resolution: Det geostrategiska läget mellan de stora aktörerna i området förändras. Skulle Pyongyang skaffa sig en fullfjädrad nukleär förmåga kommer det att allvarligt minska det amerikanska kärnvapenparaplyet i Asien, vilket särskilt utsätter USA:s allierade Sydkorea och Japan för en säkerhetsrisk. Men det gäller även Kina.

Därför, hävdar Kissinger, måste i första hand Washington och Peking komma överens om en gemensam linje för ett kärnvapenfritt Korea, som även innefattar halvöns politiska framtid.

Den nordkoreanska regimen ges politiska garantier för att den inte hotas av ”regime change”, mot att den lämnar ifrån sig sina kärnvapen och inte utvecklar nya bomber och missiler.

En parallell är hanteringen av Kubakrisen 1962, som löstes genom att president John F Kennedy lovade att USA aldrig skulle angripa Fidel Castros örike mot att den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov drog bort sina kärnvapenrobotar.

Någonting i den stilen är förmodligen den enda vägen mot en framförhandlad uppgörelse. Men det skulle förutsätta att Kim Jong-Un ”vågar” släppa ifrån sig vad han betraktar som sin enda livförsäkring: innehavet av ett massförstörelsevapen som ytterst kan sättas in vid hot mot regimens existens.

Läs mer: Nordkorea — en rapport inifrån världens mest slutna land




Källor: Global security, International institute for Strategic Studies. Grafik: DN.


 

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.