Kina och Indien anslöt sig på tisdagen formellt till den urvattnade överenskommelse om klimatet som nåddes på FN:s stora möte i Köpenhamn i december, rapporterar Reuters och Sky News. Det var det sista stora landet att skriva på.
Uppgörelsen i Köpenhamn, ett tre sidor långt dokument, är en kompromiss som drevs fram sedan mötet misslyckats med att nå ett brett och juridiskt bindande avtal. Dokumentet innehåller inga bindande krav på utsläppsminskningar, men däremot löften om klimatbistånd.
Kina anklagades efter Köpenhamnsmötet för att starkt ha bidragit till att mötet misslyckades, framför allt för sin hårdnackade vägran att slå fast utsläppsmål. Att Peking skulle skriva på kompromissavtalet var däremot väntat.
Den överenskommelse som nu existerar är resultatet av kohandel i elfte timmen av det två veckor långa klimatmötet. Oenigheten var in i det sista stor mellan fattiga och rika länder, och ordförandelandet Danmark lyckades inte få stöd för sina förslag till skrivningar. Några länder med USA i spetsen tog då initiativ till ett uttunnat men möjligt avtal.
Köpenhamnsavtalet stöds inte av alla världens länder och är därför inte ett FN-dokument. Dess status är oklar. FN:s vanliga klimatförhandlingar fortsätter, och ambitionen finns kvar att i höst eller 2011 nå ett bindande avtal med löften om utsläppsminskningar.
Men Köpenhamnsavtalet har trots allt godkänts av de ekonomiskt viktigaste länderna i världen, som EU, USA, Kina, Brasilien, Indien och Sydafrika, och det erkänner målet att begränsa temperaturhöjningen på jorden med två grader.
Problemet är att det inte anger hur detta mål ska nås.
Avtalet innehåller inga gemensamma löften om utsläppsminskningar vare sig för 2020 eller 2050. I stället listas helt enkelt de nationella eller regionala mål som satts upp av EU, USA, Kina och andra (för EU:s del det tidigare fastslagna 20 procent till 2020, för USA:s del 4 procent till samma år etc).
Det mest konkreta med avtalet är de löften som ges om klimatbistånd till länder som inte har råd att vidta tillräckliga åtgärder själva. De rikaste länderna, främst Japan, EU och USA, ställer upp med 30 miljarder dollar redan 2010-2012. Biståndet ska sedan trappas upp så att det 2020 uppgår till 100 miljarder dollar årligen.