BANGKOK.
Vad generalerna i Burma räds är munkarna och det burmesiska folket, inte så mycket det internationella så kallade samfundet. Aldrig så kraftfulla markeringar i FN får i praktiken ingen betydelse så länge bästa kompisen Kina ställer upp för att se om sitt eget hus.
Kina motsätter sig ekonomiska sanktioner mot Burma, och då var det färdigtalat i FN för den här gången eftersom landet har vetorätt i säkerhetsrådet.
Kina har under många år investerat stort i Burma för att utvinna olja, gas och timmer. Därför har nationen inte brytt sig om att USA och Europa hållit på med ekonomiska sanktioner. Under tiden har Kina inte bara fortsatt handeln, utan passat på att kraftigt utveckla den när andra intresserade partner hållit sig borta från Burma.
Visst, det är inte bara Kina som handlar med Burma - framför allt Ryssland och Indien gör det gärna också, men det är Kina som är den bästa kunden i Burma och som har de bästa kontakterna.
Är det något lands ledare som kan tala med generalerna i Burma så är det Kinas. Det har, enligt vissa diplomater, troligen också skett i kulisserna under tiden som demonstrationerna i Burma trappats upp. Annars hade den burmesiska juntan tagit till våld tidigare.
Utåt säger Kina som Kina alltid säger: att inga utomstående ska lägga sig i interna konflikter (eftersom Kina heller inte vill att någon annan ska lägga sig i deras egna problem). Internt måste det kinesiska kommunistpartiets förbanna protesterna i Burma. Mest för att de dyker upp just nu, så nära OS i Peking.
Kina säger sig vilja vara en ansvarstagande global nation - även om det var svårt att spåra global ansvarighet i januari då Kina använde sitt FN-veto. Därmed slapp Burmas junta pressas att släppa politiska fångar och behövde inte ta itu med burmesiska soldaters våldtäkter av kvinnor.
Men på torsdagen sade i alla fall utrikesdepartementets talesman Jiang Yu att Kina är extremt oroat över situationen i Myanmar. Han manade Burmas ledning att visa återhållsamhet.
Det är alldeles säkert ett ärligt uttalande. Kina gillar inte vad som sker i Burma. Inte ekonomiskt, och inte politiskt. Den kinesiska ledningen vill att stabilitet ska råda i grannländerna. Det är rent av landets utrikespolitiska grundpelare, så att smitta inte ska riskera att spridas till Kina.
Att bevakningen i kinesiska medier av protesterna i Burma varit sparsam är väntat. Alla protester som råkar dyka upp nära Kinas gränser behandlas ytterst kortfattat och om möjligt som om upprorsmakarna vore terrorister.
Nu börjar en fas där internationella diplomater försöker förmå Kina att använda sin (affärs)ställning för att pressa Burmas generaler i önskad riktning. Känns situationen igen?
Det kan beror på att den liknar vad som tidigare i år utspelade sig i Sudan. Med Sudan har Kina också skaffat nära ekonomiska förbindelser när resten av världen försökt ta avstånd från grymheterna i Darfur med hjälp av ekonomiska sanktioner. Kina gick till slut med på att pressa Sudan och godkänna att en FN-styrka skulle släppas in. Det skedde i all hast sedan hot om bojkott yppats mot OS i Peking.
Så här dags kan det vara på sin plats att påpeka att Kina kraftigt motsäger sig att konflikter som i Sudan och Burma blandas ihop med värdskap för olympiska spel.
Internationella människorättsorganisationer är ibland av annan åsikt.