I Kina kontrollerar landets ledning under ständigt uppdaterade former vad vanligt folk ska få veta. Censuren går hand i hand med propagandan.
Det är inget som oroar majoriteten av kineser. För det första för att de inte känner till i vilken grad flödet av information är styrt, men också för att de flesta invånare i dag känner sig friare än kineser någonsin tidigare gjort i historien.
- I det gamla Kina fanns ingen allmän plats i samhället för att utbyta tankar. Internet har ökat utrymmet för kinesen att göra sin röst hörd, men jag tror inte regeringen visste hur stor förändringen skulle bli när internet kom till Kina, säger Hong Bo, som bloggar under namnet "Keso".
De flesta kineser använder internet för att chatta, spela spel, läsa skvaller och ladda hem musik och film. Få är intresserade av att söka politisk information. Kinas ledning fortsätter att öka utrymmet för vanligt folk överallt där det inte hotar partiets maktställning. På känsliga områden fortsätter däremot censuren.
Censuren kan vara handgripligen genomförd som när jag nyligen anländ till Peking för fyra år sedan köpte tidskriften The Economist två gånger och fann att samma sida, som handlade om den uiguriska minoriteten i västra Kina, var utriven.
Andra gånger blir det svart i teverutan under CNN:s nyhetssändningar, när kanalen sänder "oönskade" inslag. Kinesiska tevekanaler kan sända med någon minuts fördröjning för att protester mot Kina ska hinna klippas bort. Instruktioner utgår regelbundet till medier om förbjudna ämnen och om hur känsliga frågor ska behandlas.
Men den största delen av arbetskraften i censuren är avdelad att övervaka internet. De granskar nätet manuellt och skickar dagligen ut listor över ord, nyckelfraser, ämnen och händelser som ska raderas.
- Det är svårt att säga exakt hur censureringen av internet går till. Men den är mycket effektivare än vad vi trodde att den skulle bli i början av 2000-talet, säger Masaki Gunnarsson. Han driver företaget Lemonade Media, som hjälper utländska företag med databaser och webbutveckling i Kina.
Förr var det mycket tal om hårdvaran. Det amerikanska företaget Cisco sålde den "gyllene sköld" som hjälper Kina att spegla informationen på internet och som företaget fått kritik för av människorättsorganisationer. Nu kan kinesiska Huawei tillverka lika bra system och har stämts av Cisco för plagiat. Kina har inte utökat vidden av övervakning, men den har blivit smartare.
- Framför allt är det samverkan mellan olika företeelser som gör att kineserna inte har tillgång till fri information på webben, säger Masaki Gunnarsson.
Teknologi används för att strypa flödet av ny information. Befintligt material raderas så att känslig information aldrig lagras. Därmed kan kinesiska användare inte söka tidigare information - och känsliga fakta och kontroversiella synpunkter försvinner som om de aldrig funnits. Dessutom pressas användarna till självcensur och medier förmedlar bara den bild som den politiska ledningen önskar.
- Eftersom den stora massan inte har tillgång till fri information sitter de inte med samma perspektiv som vi. Det kan förklara varför kineser agerat så kraftfullt som de gjort den senaste tiden, påpekar Masaki Gunnarsson.
Hur många som ingår i internetpolisen är okänt, men det rör sig enligt bedömare om tiotusentals personer. Varje dag raderas upp till 100.000 meddelanden bara på sajten sohu.com, enligt en bloggredaktör som citeras av tidningen South China Morning Post. Internetcensorerna har stort inflytande men "lever som råttor" och tjänar mindre än 3.000 kronor i månaden.
- Att läsa och radera meddelanden timme efter timme, dag ut och dag in med låg lön är ovärdigt. Våra ansikten är gröna av brist på solljus och självrespekt, säger bloggredaktören till tidningen.
Ständigt nya instruktioner till internetoperatörer skickas ut och kan se ut som den här uppmaningen som kom den 17 juni 2006, som organisationen Reportrar utan gränser kommit över.
"Från: Chen Hua, biträdande chef för Pekings administrativa informationsbyrå för internet:
Kära kolleger, internet har på sistone varit fullt av artiklar om en ingenjör i Shenzhen som dött av att ha arbetat för mycket. Alla sajter måste sluta publicera artiklar om detta ämne. De som redan har publicerat artiklar måste ta bort dem från sajten. Slutligen måste alla forum och bloggar dra tillbaka alla artiklar och meddelanden."
Förr skulle kinesiska muren hålla fientliga makter borta. I dag är muren mot utlandet elektronisk och övervakar informationen som kommer in i landet med internet.
Men under OS i Peking kommer utländska journalister och turister troligen att förvånas över friheten på nätet, tror en expert som DN varit i kontakt med. Också känsliga ämnen som massakern på Himmelska fridens torg 1989 kommer sannolikt att vara synliga på internet på platser där utlänningar vistas. Det betyder inte att censuren tas bort, bara att den blir genomtränglig under en begränsad tid just där myndigheterna vill för att göra ett gott intryck på omvärlden, tror experten.
Kinas elektroniska brandvägg mot omvärlden är i dag mycket sofistikerad. Spegling och övervakning i de fiberoptiska kablarna sker vid tre "gränsövergångar" för internettrafiken - Peking/Tianjin, Shanghai och Kanton.
Vid varje infart har myndigheterna installerat apparatur som ser vilken information som går in i och ut ur landet, förklarar James Fallow i tidskriften The Atlantic. Enligt Fallow använder Kina fyra tekniskt olika metoder.
Ett sätt går ut på att en känslig sida som efterfrågas störs genom att inte skicka tillbaka sin IP-adress eller uppge fel adress. Kontakt förhindras på samma sätt som det är omöjligt att komma fram med ett telefonsamtal om man inte har rätt telefonnummer.
En annan metod går ut på att signaler skickas ut både till din dator och den svartlistade sajt du söker kontakt med. Detta är en rutinåtgärd som används när förbindelser ska repareras. Brukat som censurverktyg fungerar det som att tvinga telefonerna i var sin ända att lägga på.
Den tredje metoden listar känsliga ord på framför allt kinesiska och engelska. Det är ord som falun gong och Tibet. Där dessa ord förekommer ser övervakningssystemet till att iscensätta en serie av fördröjande kommandon, som gör uppkopplingen upptagen.
Det fjärde och nyaste sättet består i att låta användaren gå in till exempel på en engelskspråkig tidnings webbsida men blockera innehållet i en artikel som anses känslig. Därefter utdömer systemet ett tillfälligt straff på ett par minuter då det blir omöjligt för användaren att fortsätta surfa. Upprepade försök att nå "olämplig" information resulterar i längre perioder av time-out.
Utländska företag i Kina använder proxyservrar och så kallat VPN (virtuellt privat nätverk) för att slippa censuren. Det är något som myndigheterna kan sätta stopp för när de vill. Tekniken finns, men priset anses vara för högt. Ett stört informationsflöde skulle kunna få företagen att lämna landet och det har inte Kina råd med.