Av Karibiens redan tidigare mest ökända, korrumperade, fattiga, katastrofdrabbade och rättslösa land återstår en förtvivlad massa av döende – eller redan döda – människor. Klagoropen från dem som sitter fast under de sammanfallna betongblock som skulle föreställa tak blandas med den sötaktiga stanken från lik som befinner sig i snabb sönderdelning.
På flygplatsen är det fullt med hjälparbetare, från FN, Röda korset och frivilligorganisationer. USA-militär har tagit över flygledningen med en provisorisk anläggning uppställd på en gräsplätt, sedan det ordinarie flygledartornet har slutat att fungera. Ett gigantiskt militärt C-130-plan lastar av förnödenheter. När stater kollapsar är USA ännu den enda fungerande världspolisen.
Även om Haiti inte var mycket till statsbildning tidigare har landet nu praktiskt taget upphört att existera, 205 år efter att det utropades som världens första fria svarta stat. Ändå har det bara gått lite mer än ett dygn sedan den värsta jordbävningen på flera hundra år slog till.
Katastrofen slår olika beroende på samhällsklass och hur man har turen att bo. Tanya Brendt, som jag träffar på den kaotiska flygplatsen med sitt lilla barn i famnen, hade turen att befinna sig utomhus med sin dotter när jordbävningen kom vid femtiden i tisdags.
– Jag höll om min lilla dotter Tchais som är femton månader, och hon skrek av skräck. Jag trodde aldrig att det skulle ta slut, säger Tanya Brendt.
– Det var det värsta jag någonsin har varit med om, hela natten och nästa dag kom efterskalv, ett tjugotal ganska kraftiga, och nu vill jag bara bort från alltihop.
Hon hör till de privilegierade. Med hjälp av sin far, som är i Miami, Florida, har hon fått en flygbiljett på ett chartrat plan. Sedan vet hon inte om planet kommer att lyfta, eftersom flygplatsen stänger med jämna mellanrum.
Men just nu vill hon inte vara i Port-au-Prince. Vattnet börjar ta slut, liksom maten. Plundringarna har börjat.
– Jag såg själv folk som plockade ut varor från en affär och en bensinstation. Det börjar bli riktigt hotfullt och farligt.
Världen är inte rättvis, när detta ska drabba det fattigaste landet på det västra halvklotet, konstaterar Brent Gambrell, amerikansk predikant från en baptistkyrka i Nashville. Han och hans missionärsvänner i Tennessee agerade snabbt: de samlade ihop en grupp män och kvinnor, chartrade ett flygplan fullt med förnödenheter och flög direkt till Port-au-Prince.
– Vi driver ett hem för föräldralösa barn i staden Carrefour. Deras hus kollapsade, men alla klarade sig mirakulöst nog, säger Brent Gambrell.
Att så extremt många har dödats i jordbävningen har han en enkel förklaring till: De flesta
hus på Haiti är rena dödsfällorna.
Han tillbringade den första natten på flygplatsen, utomhus. Senare denna dag är han på väg till barnhemmet med förnödenheter.
– Problemet är att man bara har lagt betongblock på varandra, utan någon som helst armering eller fogning.
Han pekar upp mot vad som var en by på en höjd ovanför staden. Den är helt jämnad med marken.
– Det låter löjligt, men de människor som har klarat sig bäst är paradoxalt nog de allra fattigaste som bor i lerhus och halmhyddor.