Åttaåriga Manal al-Younes hade precis kommit hem från skolan när hennes mamma bad henne gå och köpa salt i affären. När Manal handlat färdigt hördes dånet av ett flygplan. Hon sprang tillbaka in i affären. Ögonblicket efter hörde hon en explosion.

Bombsplitter, små sylvassa metallfragment, gick rätt genom butiksdörren. Manal träffades av en metallflisa i låret som slet upp muskler och vävnader till skelettet.
Attacken inträffade i utkanten av Marea för precis en vecka sedan, i onsdags vid middagstid. Marea är ett samhälle som ligger i norra Syriens jordbruksbygd, cirka tre mil från gränsen till Turkiet. I vanliga fall bor här cirka 25 000 människor, men under det pågående inbördeskriget har minst 80 procent av invånarna flytt sina hem till lägren nära gränsen eller till Turkiet.

Manal al-Younes skadades av en klusterbomb, en projektil som exploderar i luften och sprider flera mindre bomber över ett stort område. En del av bomberna sprängs omedelbart, andra blir liggande som blindgångare och detonerar när någon rör vid dem. På grund av det stora antal civila som skadas har många länder förbjudit bruket av klusterbomber.

Den ansedda USA-baserade människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) publicerade den 14 oktober i år en rapport som anklagade den syriska armén för att använda klusterbomber i sin krig­föring.

Vid den tiden hade Fria Syriska Armén, oppositionens väpnade gren, delvis lyckats med att skära av arméns försörjningslinjer. I HRW-rapporten var de flesta klusterbombattackerna relaterade till regeringsarméns försök att ta kontroll över den huvudväg som förbinder centrala Syrien – där huvudstaden Damaskus ligger – med norra Syrien och landets kommersiella huvudstad Aleppo.

Human Rights Watch har hittills listat över trettio attacker med klusterbomber. HRW litar dock i huvudsak på videoklipp som skickats av oppositionella aktivister.

Materialets ursprung har ofta varit svårt att verifiera. DN:s dokumentation är den första som direkt påvisar att klusterbomber riktats mot civila mål.

Invånarna i Marea som drabbades av attacken har nämligen samlat bevis. De visar oss flera delar av de större behållare som innehöll de små bomber vars splitter dödade fyra personer och skadade ett tiotal. Vi får också se detonerade bomber som hittats efter attacken. Av allt att döma fälldes tre klusterbomber över södra infarten till Marea. Behållarna innehöll ett tjugotal mindre sprängkapslar.

Splittret har spritts över ett flera tusen kvadratmeter stort område: dels har mindre tvåvånings bostadshus träffats, dels har bomberna spritts över ett fält. Det finns en mindre förläggning för soldater inom Fria Syriska Armén någon kilometer bort, men den drabbades inte alls av attacken.

Förutom att ha dödat och skadat civila har metallfragmenten trängt igenom parkerade bilar, fönsterrutor och vattentankar. En gasoltub som stod på bakgården till ett enfamiljshus har exploderat med en smärre eldsvåda till följd. På fältet ligger odetonerade bomber fortfarande kvar ute på ett fält, som livsfarliga blindgångare.

– Vi har varken utrustning eller kunskap om hur man hanterar bomberna, säger Khalil al-Younes.

Han är pappa till Manal och djupt orolig över sin dotter. Hon ligger stilla på en utdragssofffa i familjens hem. Hennes ögon är blanka av stark smärtstillande medicin. Bandaget är missfärgat av blod och var.

– Manal är så rädd för nya attacker. Och såret ser inte alls bra ut. Men vi skickades hem från sjukstugan. ”Vänta en vecka och se om det blir bättre, annars får ni åka till Turkiet”, var allt läkaren sa.

Journalisten Yassir Elhaji bor i det bombdrabbade området. En grannpojke dog i attacken. Elhaji fick sin bil förstörd och fönsterrutorna på huset krossades.

–  Jag vågar inte låta min familj bo kvar här, säger han.

111 nationer har antagit den internationella konvention som sedan år 2008 totalförbjuder användandet av klusterbomber. Syrien har dock ställt sig utanför, liksom Ryssland.

Enligt folkrättsexperten Ove Bring finns inga möjligheter för omvärlden att stoppa användningen av klusterbomberna.

– Vi kan inte göra annat än att fördöma detta. Det finns ingen resurs för att gå in militärt för att ta hand om dessa vapen eller ens att komma överens om ytterligare sanktioner i FN:s säkerhetsråd. Det är klart att man alltid kan försöka att få Kina och Ryssland att ställa upp på ett särskilt beslut i säkerhetsrådet, men det kommer tyvärr inte att fungera.

Spelar det någon roll att Syrien inte skrivit under avtalet mot klustervapen?

– Nej. Problemet är att varken USA, Kina eller Ryssland skrivit på avtalet. Det är bara de humanitärt intresserade staterna som ställt sig bakom förbudet.
De bomber som hittats efter anfallet mot Marea har en märkning som visar att de är av typen AO-1SCh, tillverkade i dåvarande Sovjetunionen år 1978. Sovjet var en stor leverantör av vapen till den syriska armén (liksom Ryssland är i dag).

Men såväl Syrien som Ryssland förnekar att klusterbomber använts i inbördeskriget. Efter HRW-rapporten gick den syriska försvarsmakten ut med en kortfattad dementi: ”Syriens armé förfogar inte över denna typ av bomb. Rapporten är grundlös och del i en desinformationskampanj”, hette det.

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov sade nyligen att den syriska regeringen inte fått klusterbomber från Ryssland.

DN har utan framgång både via telefon och på plats sökt Syriens ambassadör i Sverige för en kommentar.

Fotnot: Den illustration föreställande ett flygplan som användes i en grafik till onsdagens artikel om klusterbomber i Syrien visade av misstag ett amerikanskt B-52-plan. Några sådana plan har inte använts i Syrien och DN.se har tagit bort bilden.