När DN besöker MSF:s klinik är Rosemi Pequants inne på sitt andra dygn av intensivvård. Det ser ut som om hon klarar sig och inte blir ytterligare ett av de 7.000 dödsoffren för den stora koleraepidemi som har hemsökt Haiti under det senaste året.
– Jag känner mig bättre nu, säger hon lite matt där hon halvligger på sin brits.
När hon kom in gavs hon salt/sockerlösning, men det hjälpte inte, eftersom hon kräktes upp allting. Då klassades hon som ”plan C”, det mest allvarliga stadiet.
– Nu är hon lite bättre, behåller mer av vätskan, och får en del med dropp, säger doktor Lisse Carlineth. Hon gick då över till ”plan B”.
– Även om det är stabilt just nu vet vi inte hur det kommer att gå. Det svänger snabbt, och vi måste utvärdera patienten varje timme.
Intill henne ligger en kvinna som får både intravenöst dropp och vätska direkt via matstrupen, en liter i timmen. När hon kom in var kroppstemperaturen nere på 34 grader.
En kolerasmittad kan dö av uttorkning på fyra fem timmar. Kräkningarna och diarréerna är så våldsamma. Massdöden är för tillfället ett passerat stadium, men hundratals nya kolerafall registreras varje dag. Bara till MSF:s klinik kommer omkring 50 patienter varje dag för att söka hjälp. Doktor Carlineth säger att koleran är en utmaning för den inhemska personalen, eftersom sjukdomen inte har drabbat Haiti på över hundra år.
På ett år har 500.000 smittats och insjuknat i kolera. Det är mer än vart tjugonde haitier. Ett skäl till denna höga siffra är att smittan var importerad. En bitter ironi är att den troligen kom från FN:s fredsbevarande styrka, MINUSTAH. Det finns belägg för att källan till kolerautbrottet var nepalesiska FN-soldater som i oktober 2010 förorenat vattnet i en flod genom att tömma sina toaletter i den.
När uppgifterna kom ut utlöste de våldsamma FN-fientliga demonstrationer i Haiti. FN-ansvariga försökte tona ned sambandet med fredsstyrkorna, men det fanns klara indicier som pekade på Nepal: den stam av kolera som spreds i Haiti kunde matchas med en som finns i södra Asien.
Koleraepidemier brukar följa på regnperioderna, men det vanliga mönstret gällde inte här, delvis beroende på att epidemin drabbade en storstad. Det förklarar Stephan Grosse Rüschkamp, som är samordnare för Läkare utan gränsers koleraprogram i Haiti.
Medan många andra organisationer har dragit ned sin kapacitet i Haiti fortsätter MSF oförtrutet sin verksamhet.
– Vi övervintrar och inväntar våren då regnen börjar, säger Stephan Grosse Rüschkamp.
Att epidemin har dämpats har flera orsaker. En är att människor nu är mer medvetna om riskerna med den på Haiti i i stort sett okända sjukdomen. Nu är de mer insatta, bland annat med hjälp av MSF-personal som är ute i tältläger och andra tättbefolkade områden och informerar om hur hygienen ska skötas.
– Man kan säga att läget är under kontroll. Men jag tror att Port-au-Prince, där en miljon människor saknar tillgång till rent vatten, avlopp och toaletter, får leva länge med koleran.