JOHANNESBURG.
I en del afrikanska konflikter kan det vara farligare att vara kvinna än soldat. Sedan snart ett år tillbaka har FN klassificerat våldtäkt som ett vapen och ett hot mot fred. Frågan är om det gör någon skillnad för de tusentals offer som drabbas varje år.
Namnen är många, berättelserna plågsamma. Mina anteckningsböcker från Afrikas många konflikthärdar är fulla av kvinnor som vittnat om våldsamma sexuella övergrepp. Bakheita i östra Tchad. Nioåriga Hawa i Liberia. Nyabinthu, Janice, Veneranda, Masumbuko, Venansi, Odette, Anita, Agatha, Venasiya och Rebecca i östra Demokratiska Republiken Kongo.
En överväldigande majoritet av alla krigsoffer i dag är civila, och kvinnor och barn är särskilt utsatta. Våldtäkt och sexuella övergrepp har sannolikt använts som ett vapen för att terrorisera motståndarsidan så länge det funnits krig, men först i juni i fjol antog FN en resolution som slog fast att våldtäkt är ett vapen och ett hot mot internationell fred och stabilitet.
Enligt resolution 1820 används våldtäkt av stridande parter för att ”förnedra, dominera, sätta skräck i, driva bort och tvångsförflytta civila i ett samhälle eller en folkgrupp”. I Demokratiska Republiken Kongo har resolutionen delvis legat till grund för en ny, samlad strategi mot sexuellt våld som trädde i kraft den 1 april i år.
– Den fredsbevarande insatsen fokuserar i allt högre grad på att förebygga och hantera sexuellt våld, säger Simona Pari vid FN:s fredsinsats, Monuc, i Goma i östra Kongo till DN.
– I vissa områden i östra Kongo exempelvis så eskorterar fredssoldaterna kvinnor och flickor till åkrarna, eller patrullerar platser där kvinnor och flickor hämtar vatten, för att förebygga attacker, tillägger hon.
Monuc är den första FN-insats i världen att anta en övergripande strategi mot sexuellt våld, och frågan är hur stor skillnad resolution 1820 verkligen kommer att ha för de tusentals kvinnor och barn som drabbas varje år. En rapport med framtida riktlinjer och förslag på särskilda insatser inom FN-systemet ska publiceras i slutet av juni.
– Jag är inte optimistisk, säger Marianne Mollmann vid människorättsorganisationen Human Rights Watch, HRW, i New York till DN.
Hon skulle gärna se att FN tillsatte en särskild representant i frågan som rapporterar direkt till FN:s generalsekreterare, precis som det finns ett särskilt FN-sändebud för barn i krig. Rapporten borde också efterfråga extra pengar till arbetet mot sexuellt våld i konfliktzoner. Mollmann, som följt det förberedande arbetet med den kommande rapporten, tror dock inte den kommer att föreslå vare sig ett särskilt sändebud för kvinnor i krig eller extra resurser.
– Det är verkligen en förlorad möjlighet, säger hon.