Israels armé har under det pågående kriget flera gånger angripit FN-anläggningar, nu senast en FN-byggnad i Gaza. Omvärldens kritik är skoningslös. Varför gör ni det?
- När det gäller den specifika händelsen har vi erkänt att det var ett stort misstag från vår sida. I de flesta fall är anklagelserna inte grundade på fakta. Oftast har vi blivit beskjutna från dessa platser, eller i närheten av dem, och militären måste i en svår miljö fatta snabba beslut om att besvara elden. I fallet med skolan dödade vi faktiskt Hamas-terrorister, det är dokumenterat. Vi gör allt för att undvika civila offer.
Alla bilder på brinnande FN-hus och massakrerade barn, gör inte de att ni förlorar i den allmänna opinionen?
- Det tror jag inte alls, man måste betrakta det med Mellanösterns ögon. Jag accepterar för övrigt inte att man talar om massakrer, det gjorde man även i Jenin på Västbanken, som sedan visade sig inte stämma. Vad regeringar och andra ser är att Israel är fast beslutet att försvara sina medborgare. Det vi gör har också ökat vår avskräckningsförmåga i Irans, Hizbollahs och Hamas ögon. De säger att ni israeler är för fega att för att slåss, men vi visar att vi är beredda att försvara oss. Och i USA har den nya kongressen, Obamas kongress, gett oss överväldigande stöd.
Tiotals israeler har dödats, mot mer än 1.000 palestinier. Har Israels militära insats varit proportionell?
- Vår regerings uppgift är att skydda civilbefolkningen. Vi har 15-20 sekunders förvarningstid när de skjuter raketer mot oss, och oftast hinner vi ta skydd. Men se vad Hamas gör: de använder civila som mänskliga sköldar. Vi har bildmaterial som visar hur de placerar sina barn med gevär framför dem. Det har att göra med hur de bedriver krig, de bryr sig inte om sina medborgare, de offrar dem och använder det in sin propaganda.
Allt fler röster höjs för en internationell krigsförbrytarrättegång. Är det något som du fruktar?
- Vi har inget att dölja, vi är en demokratisk stat. Många har bråttom med att anklaga oss för saker som visar sig inte stämma. Så jag skulle vara försiktig med snabba slutsatser och vänta en tid.
För varje bombattack ökar stödet för Hamas och vreden mot Israel, och det ser ut som om islamisterna och Iran vinner poäng på konflikten. Är de militära vinsterna värda de politiskt långsiktiga kostnaderna?
- Nej det är inte min bild. Vi får mycket stöd i regionen, från Egypten, Saudiarabien och Jordanien. Det var samma sak efter Libanonkriget 2006, de moderata krafterna stärktes.
Men var inte resultatet av Libanon precis det motsatta, att Hizbollah blev mycket starkare? Militärt har de fler raketer i dag än före kriget, och inrikespolitiskt är de en större maktfaktor i Libanon. Kan inte precis samma sak hända i Gaza?
- Det handlar inte bara om militär förmåga, utan om avskräckning. De kan ha hur många raketer som helst, men se hur mycket mer försiktiga Hizbollah är denna gång. De har inte öppnat en andra front, för de vet att vi skulle svara på ett massivt sätt. Målet med denna operation är att se till att Hamas, till skillnad från Hizbollah, inte blir återupprustat av Iran. Det krävs tryck mot både Iran och Syrien, men det tycks inte omvärlden vara beredd till.
Hur menar du att Irans inflytande i regionen ska minskas?
- Det krävs att världen säger ifrån mot den iranske presidenten Ahmadinejad när han säger Israel ska utplånas. Det är inte bara ord, det är handlingar, i form av Irans stöd till Hamas, både utrustning och utbildning. Om Hamas beväpnas på nytt, så kommer det ett nytt krig. Frågan om smugglingen är den stora frågan här.
Israels regering har gett motstridiga budskap. En del ministrar säger att krigets mål det är att störta Hamas, andra att minska deras kapacitet att skjuta raketer. Vad är det egentligen?
- Vi är inte ute efter regimskifte, det handlar om en begränsad försvarsoperation som ska begränsa raketerna och smugglingen till Hamas. Huvudsyftet är alltså att skapa en säkrare situation för våra civila, genom att de inser att det finns ett pris för att återgå till en situation som var tidigare. Det går att uppnå, vi är inte alltför ambitiösa. Men då måste vi tillfoga Hamas ett allvarligt slag. Det gör vi nu; se på friktionerna mellan ledningen i Gaza, som har blivit mer resonabel på grund av vad de ser omkring dem, och den karskhet och löften om seger som hörs från den radikala ledningen i Syrien, som sitter på kaféer i Damaskus. De kommer att ställas till svars av den egna befolkningen.
Kan det någonsin bli ett fredsavtal mellan Israel och Hamas?
- Om de ändrar sig. Men det finns inga snabba lösningar med radikala muslimska rörelser som de. Det är som med panarabismen under Nasser i Egypten. Vi nådde fred med dem när de besegrats, både internt och militärt av oss 1967 och 1973. Och sedan kunde Anwar Sadat sluta fred med oss. Detsamma kan förhoppningsvis, med tiden, inträffa med islamisterna, när de inser att det inte finns något sätt att besegra oss på. Men det är en process som kommer att ta tid. Hizbollah fick ett budskap, och jag hoppas att vi har gett Hamas samma budskap nu.
Är en vapenvila nära nu?
- Det verkar så, eftersom Hamas nu är pressat och de inser att vi inte har något som hindrar oss från att fortsätta att tillfoga dem mer skada.
Hur länge kan ni fortsätta?
- Eftersom vi är nära vårt mål nu, så tror jag inte att vi behöver gå så mycket längre in. Tanken är att visa dem att vi menar allvar, att detta med att skjuta raketer och terrorisera våra civila är över. Avskräckning är att få motståndaren att förstå trovärdigheten i våra hot. Det är vi i färd med att uppnå med Hamas.
Efter det som har hänt nu, hur ska palestinierna kunna tro att Israel går med på att de får skapa en egen stat?
- Även vi måste bli övertygade om att de menar allvar, att de inte vill utplåna oss. Många bland palestinierna stödjer en tvåstatslösning. Det vi gör nu i Gaza tjänar detta syfte på sikt, genom att de radikala försvagas och de moderata krafterna stärks.
- Ibland måste vi påminna om att vi är ett starkt folk. Det handlar om vår överlevnad som nation. Det budskap vi sänder är att vi är här för att stanna. Om man lyssnar på oss blir det fred.