När Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och palestiniernas president Mahmoud Abbas i dag träffas i den egyptiska badorten Sharm el-Sheikh är de inte bara representanter för sina respektive regeringar.
De är också del i en institution som är på väg in i medelåldern, kantad av kriser, bakslag och för all del också framsteg: amerikanska fredsförsök i Mellanöstern.
Det är jämnt 32 år sedan som Israel, Egypten och USA undertecknade det så kallade Camp David-avtalet. Den dåvarande amerikanske presidenten Jimmy Carter använde hot och uttröttning för att hålla kvar Israels premiärminister Menachem Begin och Egyptens president Anwar Sadat på sitt officiella residens i Camp David i Maryland.
Det visade sig vara en lyckosam taktik. Avtalet lade grunden till fred mellan Israel och Egypten.
Carters republikanska efterträdare Ronald Reagan och George HW Bush gjorde inga synliga avtryck som fredsmäklare. Bill Clinton, som tillträdde presidentposten 1993, höll högre profil.
Den 13 september 1993 kunde världen bevittna ett historiskt möte på Vita husets gräsmatta: Israels premiärminister Yitzhak Rabin skakade hand med Yassir Arafat, ledaren för den palestinska befrielseorganisationen PLO. Denna första överenskommelse mellan Israel och palestinska representanter hade arbetats fram via hemlig diplomati i Oslo. Men det var Bill Clinton som solade sig i glansen.
I juli år 2000 grusades dock Clintons eftermäle som fredspresident. Han hade kallat till toppmöte på Camp David om Jerusalems status. Palestiniernas Yassir Arafat och den israeliske premiärministern Ehud Barak lämnade förhandlingarna i oenighet. På hösten utbröt det palestinska upproret, den så kallade andra intifadan.
I september 2002 presenterade kvartetten USA, EU, FN och Ryssland en ambitiös ”vägkarta” för israelisk-palestinska fredsförhandlingar. President George W Bush satsade mycket prestige i projektet, men fick se anspråken på fred minska. I november 2007 försökte presidenten sparka liv i processen genom ett toppmöte i Annapolis. Men det ledde ingenvart.
Redan efter några månader som president höll Barack Obama ett linjetal vid universitetet i Kairo, riktat till muslimer och araber världen över. Han talade om ”en ny början” och pläderade för en större vilja från israeler och palestinier att betrakta problemen från varandras perspektiv.
Nu har Obama och hans medlarstab lyckats få till de första meningsfulla israelisk-palestinska kontakterna på två år. Återstår att se om han blir en ”Carter” eller en ”Clinton”.