Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Kritik mot att påve blir helgon

I morgon söndag helgonförklaras för första gången två av katolska kyrkans påvar samtidigt: Johannes XXIII (1958–63) och Johannes Paulus II (1978–2005). Kritiska röster har höjts mot påven Franciskus beslut att upphöja Johannes Paulus till helgon.

Johannes Paulus var en populär och älskad påve under sin livstid. På begravningen skanderade 100 000-tals sörjande orden: ”Santo subito” (Helgon med en gång). Det tog endast nio år, ett rekord för katolska kyrkan i modern tid.

I dag talar katolska kyrkan om nolltolerans för pedofilbrott. Men att öppna arkiv och göra upp med det förflutna är inte aktuellt. Under Johannes Paulus II påvetid gjordes inte mycket för att stoppa övergreppen. Tvärtom mörkades brott, skyldiga präster flyttades och ansvariga biskopar som inte anmälde övergrepp belönades och gjorde karriär.

Pulitzerpristagaren Maureen Dowd har sammanfattat problematiken mycket precist i en enda fras. I samband med att Johannes Paulus II saligförklarades 2011, som är det förs­ta steget för att bli helgon, så skrev Dowd i en ledare i New York Times: ”Hur kan du vara helgon när du inte lyckats skydda oskyldiga barn?”.

– Det är på tok för tidigt att helgonförklara denne påve. Vi håller fortfarande på att samla in all tänkbar information om vad som hände inom den katolska kyrkan under dessa år, säger Barbara Blaine till DN på telefon från USA.

Hon är talesperson för organisationen SNAP, som representerar de tusentals personer som utsatts för sexuella övergrepp av präster i USA. Trots att bilden av Johannes Paulus inte är komplett så är den entydig, menar hon.

Barbara Blaine tar exemplet med påvens nära relation till präst­orden Kristi legionärer i Mexico, där ­påven träffade den mexikanske grundaren Marcial Maciel Degollado flera gånger. Detta trots att Vatikanen skall ha känt till hans ­pedofila läggning. En före detta präst i orden, José Barba, har skrivit boken ”Viljan att inte veta”. I den skriver han att Vatikanen skall ha informerats om övergreppen redan 1953 som sedan skall ha pågått i årtionden.

– Johannes Paulus lät Maciel vara kvar på sin post och på så vis kunde han fortsätta att sexuellt utnyttja inte bara minderåriga barn, utan även vuxna kvinnor, säger Barbara Blaine.

På 90-talet exploderade situationen i flera amerikanska stift som Chicago och Boston, där till sist över 4 000 präster anklagades för att sexuellt ha utnyttjat barn. Katolska kyrkan dömdes till att betala stora skadestånd.

– Påven kan inte ha varit ovet­ande om detta. Men någon kursändring blev det inte. Tvärtom så belönades många präster och även kardinaler för att de lyckats mörka och täcka upp skandaler, säger Barbara Blaine.

Journalisten Roberto Montoya, som bevakar Vatikanen för latin­amerikanska medier, betonar att pedofilskandalerna kulminerade i början av 2000-talet. Då var Johannes Paulus II redan svårt märkt av sjukdomen Parkinson.

Fakta:

• Helgonförklaringen en unik händelse:

På söndag helgonförklaras Johannes XXIII och Johannes Paulus II. En unik händelse, eftersom det aldrig tidigare har hänt att två påvar helgonförklarats samtidigt.

Helgonförklaringen är det sista steget i en lång process som pågått i många år. Båda påvarna har tidigare saligförklarats. För att nå det sista steget krävs normalt ett nytt mirakel, ett oförklarligt medicinskt styrkt tillfrisknande som har inträffat då troende har tillbett dessa påvar.

• Katolska kyrkan och pedofilbrott:

Att sexbrott där präster är ­inblandade skall mörkas och ­hanteras med största möjliga ­sekretess är i enligt med katolska kyrkans regelbok i ämnet, ”Crimen sollicitationis”, som ­uppdaterades av påven Johannes XXIII 1962.

Denna regelbok förblev hemlig till dess pedofilskandalen inom kyrkan exploderade i samband med millennieskiftet.

I brevet ”De delictis gravioribus” (Om allvarliga brott) som kardinal Joseph Ratzinger skrev 2001 ­betonar han att regelboken från 60-talet existerar och är fullt giltig.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.