Onsdagens uppmärksammade och blodiga fritagning av den brittiske journalisten Stephen Farrell i Afghanistan har följts av kritik. Bland annat är det brittiska militärer som ifrågasätter operationen.
- Om man tittar på antalet varningar den här personen hade fått (från afghanska poliser och åldermän, reds anm) så får det en att fundera över om han verkligen var värd att frita, om det var värt en sodalts liv, säger en högt uppsatt brittisk militär till brittiska dagstidningen Daily Telegraph.
Det var under en nattlig helikopteroperation i norra Afghanistan som den irländske och brittiske New York Times-reportern Stephen Farrell fritogs på onsdagen av brittiska och afghanska styrkor, under Nato-ledning. Detta för att underrättelseuppgifter pekade på att han och den av talibaner tillika tillfångatagne tolken Sultan Munadi skulle flyttas från Kunduz-provinsen över gränsen till Pakistan.
Fritagningen var framgångsrik såtillvida att Farrell klarade sig ur fångenskapen som då varat i fyra dagar, men under operationen dog Munadi, en brittisk fallskärmsjägare, en civil afghansk kvinna, ett barn och dussintals talibaner. Enligt uppgifter från flera håll hade Farrell nonchalerat varningar för att ta sig in de delar av Afghanistan han tillfångatogs i.
- En del frågor kommer att väckas om journalister som agerar på ett dumdristigt sätt och försatt sig i ett sådant här läge. Ilska kommer att väckas, säger den före detta SAS-officeren Robin Horsfall till Channel 4 News.
Även röster från civilt och journalistiskt håll har höjts mot insatsen i ljuset av Farrells trots mot de varningar han fått. Bland annat den konservative före detta Sun-redaktören Kelvin MacKenzie som på Sky News retoriskt frågar sig om den var värd sitt pris - ”Nej”. Afghanska journalister uttryckte på torsdagen också stark kritik mot operationen, såväl som mot att räddarna lämnat Munadis kropp kvar.
Flera medier har också talat med västerländska tjänstmän i Afghanistan som riktar sin kritik mot att den militära fritagningen kom mitt i en eventuellt framgångsrik förhandling med talibanerna. Förhandlingarna hade inletts på den afghanske inrikesministern Mohamad Hanif Atmars initiativ. Inom ett dygn efter gisslantagandet hade trehundra lokala åldermän övertalats förhandla med talibanerna
- Det fanns ingen omedelbar press för att de skulle halshuggas eller lämnas över till någon annan grupp. Det är inte lätt att flytta runt dem där, det är ett väldigt isolerat område, säger en tjänsteman till Times Online.
- Det var helt brutalt. Hade de bara haft lite tålamod och respekt hade de kunnat få ut båda utan att avlossa en kula. I stället landar det i att de får en egen dödad, afghanen dödad och civila dödade. Många människor är förbannade just nu, säger en annan.
Enligt nätupplagan av Time var även tjänstemän från internationella Röda Korset i direkt kontakt med tillfångatagarna. Tidningens källor var optimistiska och tror att det bara var fråga om dagar innan gisslan skulle ha kunnat friges. Dett till och med utan lösensumma. Annars är gisslan och lösen inget ovanligt i de områden talibaner styr. Enligt Time dödas gisslan sällan.
Premiärminister Gordon Brown beklagade soldatens och tolkens död, men hyllade samtidigt truppernas ”hjältemodiga och skickliga” insats. Tidiga uppgifter om att Brown själv sanktionerat insatsen har bekräftats av Times Online som rapporterar att utrikesminister David Miliband och försvarsminister Bob Ainsworth godkänt den efter att först ha inhämtat premiärministerns godkännande
Tidigare i somras lyckades en annan New York Times-reporter, David Rohde, och en afghansk journalistkollaga, Tahir Ludin, fly det fångenskap som talibanerna hållit dem i sedan november.