- Jag har inte slutat hålla mig underrättad om vad som händer i världen och diskuterar löpande viktiga händelser med mina närmaste medarbetare, förklarade Castro i ett skriftligt meddelande som de senaste dagarna, inför firandet av maktövertagandet 1959, har lästs upp otaliga gånger i kubansk radio.
Taxichauffören Armando Wallace vrider ned volymen och sneglar bakåt mot mig medan han svänger runt ett gathörn i full fart.
- Det är klart man blir orolig, säger han. Fidel är bara människa och alla ska vi dö en dag. Men vem vet vad som händer sen?
Det har gått fem månader sedan den 80-årige presidenten insjuknade i vad den kubanska regeringen uppger vara "problem med matsmältningsapparaten".
Fidel Castro delegerade sina maktbefogenheter till sin fem år yngre bror, Raul. Sedan dess har rykten och spekulationer om den äldre broderns hälsa frodats.
Kanske var det därför som den ansedde spanske läkaren José Luis García Sabrido nyligen tilläts möta världspressen efter att ha undersökt Castro. García Sabrido dementerade då ryktet om att den kubanske ledaren skulle lida av cancer och sade att hans patients tillstånd tvärtom var "stabilt".
Märkligt nog har denna nyhet lyst med sin frånvaro i de statligt kontrollerade kubanska medierna. De allra flesta kubaner svävar därför i fortsatt ovisshet om Castros hälsa.
- Det förvånar mig inte. De senaste månaderna har präglats av konstant desinformation och propaganda i medierna, säger Oswaldo Paya, den kanske främste företrädaren för den inhemska oppositionen i Kuba, när DN träffar honom.
För några år sedan ledde han ett demokratiskt experiment med studiecirklar som tusentals kubaner deltog i och som utmynnade i ett krav på en folkomröstning om demokratiska reformer.
Men 2003 slog säkerhetspolisen till mot oppositionen och grep 75 välkända aktivister. Sedan dess har Oswaldo Payas handlingsfrihet varit kraftigt beskuren.
Utanför hans hem i stadsdelen Cerro i Havanna har kvarterets revolutionsaktivister målat "oliktänkande är förräderi" med stora bokstäver på en husvägg.
Säkerhetstjänsten bevakar huset dag och natt och besökare riskerar att gripas eller förhöras.
- De senaste månaderna har hoten och trakasserierna tilltagit.
Ibland känner man sig väldigt ensam som försvarare av mänskliga rättigheter här. Och ofta är det familjen som får lida mest, säger han.
Paradoxalt nog är Paya och den övriga inhemska oppositionen klämd mellan två sköldar. Även de radikala exilkubaner som finns i Miami ser misstänksamt på dem.
- Vi vill ha en fredlig övergång till demokrati, gärna genom en folkomröstning eller stegvis på annat sätt. Det gillar inte de grupper som till exempel kontrollerar Radio Marti, radiokanalen som sänder till Kuba från Miami, berättar han.
- Vi motsätter oss också det amerikanska handelsembargot och att Bushadministrationen konstruerar planer för att tvinga fram en övergång till demokrati. Vi tror att en sådan process måste komma inifrån, säger Oswaldo Paya.
Men att en sådan snar förändring kan komma efter Fidel Castros eventuella död, det tror han inte.
- Varken Raul Castro eller någon annan i ledarskiktet har gjort uttalanden som skulle kunna tyda på en kursändring. Tvärtom talar de hela tiden om "kontinuitet", oavsett vad som händer med Fidel.