Världen

Kvartersbutikerna förenklar vardagen för Moskvas konsumenter

Matkedjan Vkusvills affärsidé bygger på att sälja närproducerade mejerivaror, och det har gått bra – företaget har expanderat över hela Moskva.
Matkedjan Vkusvills affärsidé bygger på att sälja närproducerade mejerivaror, och det har gått bra – företaget har expanderat över hela Moskva.

Moskva. Att handla mat i Moskva var länge ett detektivarbete. De stora varuhusen har fortfarande ofta ett ganska tråkigt importutbud – men småkvartersaffärerna är konsumentens räddning.

När jag första gången flyttade till Moskva år 2006 handlade alla utlänningar sin mat på det finska varuhuset Stockmann. Också mina ryska vänner ansåg att ryskproducerad mjölk var full med antibiotika och inte att rekommendera.

Att köpa frukt och grönsaker i vanliga mataffärer var ett detektivarbete eftersom en stor del av de varor som låg framme ofta hade ruttnat. De enda potatisarna som inte hade blivit svarta och fläckiga var ofta israelisk importvara, som ironiskt nog hade transporterats mycket längre än de ryska men ändå förblivit i ätbart skick.

Infrastrukturen för inhemska matvaror är underutvecklad i Ryssland. Att bygga upp fungerande logistikkedjor från producenter till konsumenter är en tidskrävande investering och sådana brukar ryska affärsmän inte vara intresserade av. Dessutom föredrar ryska konsumenter ändå alltid utländska varor om de kan välja. Så resonerar de flesta affärer.

År 2009 dök det upp en ny kedja i Moskva som kallar sig Vkusvill. Dess affärsidé är mycket enkel: Att sälja närproducerade mejerivaror direkt från producent till konsument.

Vkusvills mjölk, smetana och tvorog (ett slags keso) gick åt som smör i solsken och företaget har vid det här laget expanderat med sina små kioskliknande butiker över hela Moskva. Enligt dem har livsmedelsbojkotten inte haft någon större betydelse – i Moskva är efterfrågan på färska mejeriprodukter till överkomligt pris så stor att deras varor från första början har haft strykande åtgång.

De stora varuhusen i Moskva är fortfarande fulla med importvaror, i synnerhet från Israel men också från Sydamerika och Sydafrika. Själv handlar jag inte längre där. Mejeriprodukter köper jag på Vkusvill, frukt och grönsaker i kvarterets egen grönsaksbutik. De har ett utmärkt urval och varorna är alltid färska.

Längre upp i backen har jag min fiskbutik. De säljer bland annat prima lax och flundra. Laxen är från Färöarna och kostar ungefär 150 kronor kilot, inget man köper varje dag – men den går åt.

Ska vi ha kött går vi till en av kvarterets många små köttaffärer. De tar ofta in delikat fårkött från Dagestan.

Den ryska livsmedelsbojkotten har tyvärr inte lett till några omfattande logistiksatsningar för att inhemska varor ska hitta till konsumenterna.

Däremot har den växande medelklassen skapat en marknadsnisch åt trägna småföretagare som står i våra kvartersbutiker från tidig morgon till sen kväll, känner alla sina kunder och ropar hej när man passerar deras butik på väg till dagis om morgnarna.

Men tyvärr håller medelklassen på att bli fattigare igen.