Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Kvinnors rätt att festa säkert kan inte offras

Foto: Markus Boehm/AFP

Män i grupp som sexattackerar kvinnor kan ha flera syften. För offren är motiven ointressanta.

Det enda som spelar roll är att samhället visar nolltolerans.

Efter nyårsnattens utstuderade övergrepp mot kvinnor i Köln, Kalmar och Helsingfors går spekulationerna i flera riktningar.

Ser vi början på en ny sexbrottsvåg?

Handlar det om en attack på västerländsk jämställdhet?

Är det verkligen en slump att fenomenet plötsligt uppstår i flera länder samtidigt?

Finska Centralkriminalpolisen har varit i kontakt med tyska kolleger. Ingenting tyder på att de irakiska män som misstänks för sextrakasserier i Helsingfors ska ha någonting att göra med det trettiotal nordafrikaner som utreds för att ha ringat in kvinnor, tafsat och klämt i vimlet framför Centralstationen i Köln. Och medan många av de sistnämnda även varit ute efter att stjäla och råna förefaller motiven i Finland ha varit renodlat sexuella.

I Kalmar är bilden av vad som egentligen hände på Larmtorget, fortfarande efter en vecka, ganska oklar. Minst 16 tjejer i övre tonåren har anmält att de blivit sexuellt ofredade men hittills har bara två asylsökande, 18 och 32 år gamla, delgetts misstanke varav bägge förnekar brott. Kommissarie Monica Oldin försäkrar för DN att utredningarna är högprioriterade och hon sätter sitt hopp till de mobilfoton- och filmer som nu kommit in.

Att grupper av män omringar och angriper kvinnor har tidigare uppmärksammats i bland annat i Indien, Gulfstaterna och Egypten. Förklaringar har sökts i sexuell frustration, strukturellt kvinnoförtryck och religiösa och kulturella bestraffningsriter. Under folkupproren på Tahrir-torget i Kairo 2011 och 2013 skrämdes kvinnliga deltagare bort genom våldtäkter och andra övergrepp.

I dessa fall har fördömandena kommit snabbt. När samma fenomen nu inträffar i Europa verkar vi ha svårare att värdera allvarlighetsgraden. De första svenska nyhetsrapporterna från Köln dröjde i fem dagar och i fallet Kalmar ännu längre. Både polisens presskommunikatörer och massmedierna har förhållit sig avvaktande, som om man inte riktigt litade på kvinnornas berättelser.

På liknande sätt var det i augusti förra året. Då arrangerades Europas största ungdomsfestival ”We are Sthlm” i Kungsträdgården. I publikhavet framför scenen, där stjärnor som Zara Larsson uppträdde, passade stora killgäng kväll efter kväll på att trycka sig mot unga flickor och stoppa in sina händer innanför tröjor och byxor.

Polisernas och ordningsvakternas strategi blev att så snabbt som möjligt få bort gärningsmännen med stöd av polislagens trettonde paragraf, som tar fasta på ordningsstörningar, och enbart under en enda kväll avlägsnades ett 90-tal unga män. Att upprätta anmälningar och inleda brottsutredningar fick komma i andra hand. Enligt vad DN erfar har ingen heller hittills dömts.

En av de poliser som deltog i insatsen, och fick lägga mycket tid på att stötta de drabbade tjejerna, säger att saken betraktades som känslig. Killarna som skickades iväg bedömdes nämligen till övervägande del vara ensamkommande nyanlända.

Varför de omfattande sextrakasserierna mitt i centrala Stockholm, med något litet undantag, hamnade i medieskugga är för mig oklart. Men blotta misstanken om att övergreppen ansetts som besvärliga att beskriva innebär ett svek mot de drabbade.

Kvinnors rätt att festa, dansa och fira nyår på ett säkert sätt kan i ett demokratiskt samhälle inte offras av missriktad omsorg om migrationsdebatten.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.