Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Låga förväntningar på Trumps första utlandsresa

Trump kliver på Air Force One.
Trump kliver på Air Force One. Foto: Susan Walsh/AP

ANALYS. När Donald Trump i dag fredag inleder sin första utlandsresa som USA-president är det mycket han gapar över: Ett Mellanöstern i krig och kaos, ett Europa utan klar riktning och en Nato-allians som darrar av oro för vad ”den fria världens ledare” har med sig i bagaget.

Den nio dagar långa resan inleds med besök i hemvisterna för världens tre stora monoteistiska religioner (där man tror på en enda Gud): islam, judendomen och kristendomen. Därefter fortsätter rundturen till toppmöten med militäralliansen Nato och rikemansklubben G7.

Även om resan är planerad sedan länge blir den en sorts flykt från den akuta politiska turbulensen i Washington. Samtidigt blir det en försvagad president som för första gången möter andra världsledare på bortaplan. Presidenthistorikern Douglas Brinkley jämför resan med den som Richard Nixon gjorde 1974, då han befann sig i slutfasen av Watergateskandalen och snart avgick.




Grafik: Maria Westholm. Webbgrafik: Lukas Hansson.


Det är en utmattande lång första resa för Trump, och för en orutinerad och oinformerad president med ett utrikespolitiskt nybörjarteam tror många att Trumps benägenhet att komma med oplanerade uttalanden riskerar att ställer till något pinsamt.

Förväntningarna är så nedskruvade att en del bedömare räknar det som en framgångsrik resa om bara Trump undviker att trampa i klaveret genom att uttrycka sig kränkande eller nedlåtande.

Från Vita huset presenteras resan som ett sätt att visa hur Trumps slagord ”America First” – i grund och botten isolationism – går att förena med USA-ledarskap i världen.

Att Saudiarabien blir det första främmande land som Trump besöker hade inte många kunnat förutspå. Trots allt var det bara ett halvår sedan en hatfull amerikansk valkampanj avslutades, där ett av Trumps huvudnummer var hotet från islam och kravet på ett totalstopp för muslimers inresor till USA. Och nu beger han sig till islams vagga, hem för de heliga städerna Mecka och Medina.

De minnesgoda erinrar sig att presidentens sedermera avskedade nationella säkerhetsrådgivare Michael Flynn förra året twittrade: ”Skräck för muslimer är RATIONELLT”.

Det är närmast uteslutet att Trump under sitt besök i Riyadh kommer att upprepa vad hans förtrogne Flynn torgförde, men inte heller USA-presidentens saudiska värdar lär påminna om det muslimhat som dominerade Trumps kampanj. Tvärtom kommer kungafamiljen att rulla ut röda mattan och göra allt för att smickra Trump och bedyra hur kraftfullt de bekämpar radikal islamism och terrorism och destabiliseringen från Iran.

Självklart kommer Trump inte att påminna om otrevliga saker som att 15 av de 19 flygkaparna som attackerade USA den 11 september 2001 kom från Saudiarabien, eller att terrorsekterna al-Qaida och IS – åtminstone tidigare – tros ha finansierats med saudiska oljedollar.

Trump hoppas också att vad han skrev på Facebook under valkampanjen är glömt: ”Saudiarabien är ett av många länder som gav väldiga summor till Clintons stiftelse och vill hålla kvinnor som slavar och mörda gaypersoner”.

I gengäld kommer värdfolket låta Trump glänsa som den ”dealmaker” han vill framställa sig som. Ett antal guldkantade vapenkontrakt för USA:s försvarsindustri som tros vara värda nära 100 miljarder dollar, kommer att signeras.

Saudierna och andra sunnimuslimska ledare vid Persiska viken har stora förväntningar på Trump; han delar deras fientliga syn på Iran som det stora regionala hotet och han kommer inte att ställa besvärliga frågor om demokrati och mänskliga rättigheter. Barack Obama hade rakt motsatt attityd i båda frågorna.

Efter dygnen på den arabiska halvön reser Trump till Israel, där han bland annat planerar att besöka Klagomuren i östra Jerusalem (annekterad av Israel 1967), en helig böneplats för judarna, men som av USA betraktas som ockuperad av Israel. Trump besöker också den palestinske presidenten Mahmoud Abbas i Betlehem på Västbanken.

Hur han ska fixa något som ett halvdussin dussintals amerikanska presidenter har misslyckats med har Trump dock inte förklarat.

Trump har meddelat att han vill försöka ordna fred mellan Israel och araberna, och han sade i början på maj att ”ärligt talat tror jag inte att det är så svårt som folk har trott”.

Hur han ska fixa något som ett halvdussin dussintals amerikanska presidenter har misslyckats med har Trump dock inte förklarat. Någon synlig strategi har inte presenterats. Det finns så vitt bekant inga nya initiativ eller idéer från Vita huset. En fredsuppgörelse måste innefatta lösningar på en rad punkter som hittills inte gått att nå enighet om: Jerusalems status som delad huvudstad, ett stopp för bosättningarna på ockuperad palestinsk mark och hur gränsdragningen mellan två stater sida vid sida ska se ut. På ingen av dessa punkter har den israeliska högerregimen visat tecken på beredskap att ge med sig, vilket bidrar till att det blivit mer kyligt mellan Trump och Netanyahu.

Den palestinske ledaren Abbas har skaffat sig en bättre relation med Trump än väntat; men så har han också större behov av att få i gång en fredsprocess innan fakta på marken (allt fler israeliska kolonier på Västbanken) i praktiken omöjliggör skapandet av en palestinsk stat.

Nästa stopp blir i Rom och Vatikanen, den sista anhalten hos de tre ”abrahamitiska religionerna”, där Trump får en chans att reparera den ansträngda relationen till påven Franciskus.

Följande dag är Trump i Bryssel, där han börjar med att träffa EU:s högsta företrädare Donald Tusk och Jean-Claude Juncker. Efter en arbetslunch med Frankrikes nye president Emmanuel Macron deltar Trump på Natos toppmöte, där han väntas hålla ett anförande.

Allra sista anhalt på resan är G7-ländernas toppmöte i Taormina på Sicilien, innan Air Force One lyfter mot Washington.

Läs mer: Påven hoppas att Trump mjuknar på avskilt möte

Läs mer: Besök i gott samförstånd har blivit en het potatis

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.