Kärnvapnen, det mest konkreta av alla hot mot mänskligheten, kommer att dominera den internationella dagordningen framöver.
Det börjar med att USA:s president Barack Obama och hans ryska kollega Dmitrij Medvedev undertecknar det nya Startavtalet i dag.
Nästa vecka reser ledare för över 40 länder till Washington för ett toppmöte om kärnsäkerhet. Och i maj hålls den stora konferensen kring NPT, icke-spridningsavtalet för kärnvapen, i New York.
Obama har gjort stor sak av sin vision om en kärnvapenfri värld och kommer att framställa dagens ceremoni som första steget mot detta mål.
– Det är ett steg på vägen. Det viktiga är att man har inlett en dialog och skapat en plattform för fortsatt nedrustning, säger Ian Anthony, programdirektör på forskningsinstitutet Sipri.
Han hoppas att förhandlingarna så småningom kan utvidgas och omfatta även de tre övriga erkända kärnvapenmakterna Kina, Storbritannien och Frankrike.
Samtidigt kommer hotet att kärnvapen ännu en gång ska användas inte främst från etablerade stormakter i dag, utan från ”skurkstater” som Nordkorea och Iran.
Och även om de båda stormakterna nu skrotar en tredjedel av sina strategiska vapen så har de stora mängder taktiska kärnvapen kvar – mindre laddningar som ursprungligen var avsedda att användas på slagfältet.
Taktiska vapen har aldrig omfattats av något nedrustningsavtal. Ändå är risken att de ska hamna i händerna på skakiga regimer eller rent av terrorister inte försumbar.
Som om inte detta var nog återstår också flera hot mot själva Startavtalet. För att träda i kraft måste det godkännas av senaten i Washington och duman i Moskva.
Det ryska parlamentet är helt i Kremls händer och utgör inget större problem. Men i senaten – där Obama behöver två tredjedelars majoritet – är många missnöjda med Start och kräver kompensation för en i deras tycke överdriven nedrustning. Den översyn av kärnvapenstrategin som Vita huset släppte i tisdags var delvis ett försök att gå ”hökarna” till mötes, men frågan är om det räcker – and-ra delar av översynen betonade kärnvapnens minskade roll.
Efter Prag glider fokus över från stormakternas vapen till skurkstaternas. Både USA och Ryssland har intresse av att stärka icke-spridningsavtalet NPT och går nu in i de förhandlingarna med ökad trovärdighet.
Med Start i hamn hägrar tre möjliga vägar mot fredsmålet. En vore att åtminstone påbörja förhandlingar om FMCT, ett föreslaget stopp för nytillverkning av råmaterialet till militära kärnladdningar, höganrikat uran och plutonium. En annan vore att äntligen få igenom provstoppsavtalet CTBT, vilket också kräver senatens godkännande.
En tredje väg, som möjligen kan öppnas i dag, vore om USA och Ryssland började förhandla om nedskärningar av sina taktiska arsenaler.
Kan Obama så småningom bocka av någon av dessa punkter på sin lista kanske han känner sig värdig sitt fredspris i efterhand.