Två tyska handelsfartyg har lyckats ta sig genom Nordostpassagen utan isbrytare. Fartygen, som tillhör rederiet Beluga Shipping, fraktade delar till ett kraftverk från Sydkorea till Sibirien. Den globala uppvärmningen har gjort passagen isfri längre tider, vilket öppnar nya möjligheter för sjöfartsnäringen.
– Vi är mycket stolta och glada över att som första västerländska rederi framgångsrikt ha seglat genom den legendariska Nordostpassagen, säger Beluga Shippings vd, Niels Holtberg, i ett uttalande på företagets hemsida.
– Det låter väldigt spännande för sjöfarten som helhet. Att gå den vägen förkortar naturligtvis transporttiderna mellan Fjärran Östern och Europa väsentligt och minskar bränslekostnaderna. I dag måste man ta Suezkanalen eller Panamakanalen, konstaterar Per A Sjöberger, direktör på Svenska rederiföreningen.
– Men än är det för tidigt att säga vad detta får för betydelse.
Sedan 2005 har istäcket i Arktis minskat med nästan en femtedel, till följd av den globala uppvärmningen. För några år sedan blev Nordvästpassagen norr om Kanada farbar och nu är således även den traditionellt svårforcerade Nordostpassagen alltmer öppen i anslutning till den arktiska sommaren.
Traditionellt är just september månad den tidpunkt då istäcket är som minst, men i år är faktiskt havsisens utbredning något större än 2008. Johan Woxelius är professor i sjöfartslogistik vid Handelshögskolan i Göteborg. Han vill tona ned betydelsen av Beluga Shippings prestation.
– Det är ett tecken på att klimatet förändras, men kommersiellt för sjöfarten tror jag inte det förändrar något på många år. Du behöver ha särskilda isförstärkta fartyg för att klara Nordostpassagen och där kan du bara gå korta tider. Resten av året tvingas du segla den södra vägen och då blir de där dyrare och tyngre isklassade fartygen ett för stort ekonomiskt handikapp.
Avståndet från exempelvis Sydkorea till nordvästra Europa är dryga 2.000 mil om fartyget går genom Suezkanalen. Resan blir uppskattningsvis tio dagar och femhundra mil kortare den norra vägen.
– Men mycket av produktionen sker i dag i södra Kina och då tjänar man inte så mycket på Nordostpassagen, påpekar Johan Woxelius.
– Det är spännande, ett gammalt äventyraruppdrag att gå den här passagen. Men för att det ska bli ekonomiskt intressant får vi vänta tills den är isfri året om och där tror jag inte att vi vill hamna.