Enligt Hansson har en lovande utveckling i demokratisk riktning de senaste åren bromsats av den nu störtade presidenten.
– De militärer som är de direkta aktörerna var involverade redan i kuppen 1999. Då installerade man faktiskt ett demokratiskt system som ledde till förbättrad öppenhet och ekonomiska framsteg, säger Stina Hansson, freds- och utvecklingsforskare vid Göteborgs universitet med Niger som specialområde.
– Men nu har Tandja (expresidenten) ökat kontrollen av medier och över huvud taget gjort styret mer auktoritärt. Och det har gjort att biståndet minskat och att de diplomatiska relationerna försämrats. De framsteg man gjort de senaste åren har nu avstannat och kuppmakarna säger sig vilja återupprätta omvärldens förtroende för Niger.
Militärkuppen kan också, i alla fall till viss del, vara en reaktion på att presidenten köpt fred med tuaregrebeller i norra Niger med höga poster inom armén, rapporterar Radio France Internationale.
– Fast det här handlar på ett indirekt sätt ganska mycket om uran. Priset har stigit och gruvnäringen har utökats vilket gett landet mer inkomster. Den förre presidenten lyckades omförhandla kontrakten och har fått in fler aktörer inom uranbrytningen. Därför har det funnits ett ekonomiskt intresse för honom att sitta kvar. Och därmed ett naturligt intresse av att han få bort honom, oavsett om det är befolkningen som man vill ska ta del av inkomsterna i större utsträckning eller inte.
Niger har länge varit politiskt och ekonomiskt isolerat, och bara fått en bråkdel av det bistånd omkringliggande länder fått. Men under 2000-talet har landet intagit en mer konstruktiv roll i regionen och fått ekonomin på fötter mycket tack vare ökad brytning av uran med hjälp av franska och kinesiska företag. Fortfarande lever många i djup fattigdom och endast en liten del av pengarna från utlandet har sipprat ner till befolkningen.
– I många år har Niger inte haft någonting. Man befinner sig på gränsen mellan öken och savann och förutsättningarna för jordbruk är svåra eftersom man är helt beroende av regn.Om regnen uteblir är det en katastrof. Utbyggnaden av bevattningssystem är ännu väldigt begränsad. Den politiska turbulensen i landet under många år har gjort att utvecklingen hindrats.
Trots svårigheterna skymtar Hansson positiva tecken vid horisonten. Bland annat har biståndsgivare börjat samarbeta med staten och bygga upp funktioner som gör det möjligt för landet att i framtiden klara sig bättre på egen hand.
– Utveckling tar lång tid. Men Niger är på väg. Det har skett en successiv förstärkning av de demokratiska institutionerna. Bara det att författningsdomstolen reagerade på presidentens försök att klänga sig fast vid makten säger något. Demokratin har inneburit förbättringar, fler människor har till exempel fått tillgång till vatten. Men det finns en kritik mot politikerna för att det går för långsamt.
Och enligt Stina Hansson bör väst inte överdriva faran med ett militärt maktövertagande, även om det knappast kan ses som demokratiskt.
– Omvärlden bör avvakta med att fördöma och se om militären infriar löftet om att återinföra demokratin. Om så sker är det viktigt att i det skedet ge Niger stöd.
Betydelsen av Nigers strategiska geografiska läge har ökat efter rapporter om att al-Qaida etablerat sig i det vidsträckta, svårkontrollerade område som sträcker sig över flera länder i södra Sahara. Niger ses som en länk mellan norra och södra Afrika och en potentiell skådeplats för kampen mot internationell terrorism. Samtidigt har Frankrike starka intressen i landet på grund av sin stora kärnkraftsindustri, som är beroende av Nigers uran.
Men jämte den forna kolonialmakten har en ny stormakt gett sig in i leken – Kina, som har visat sig mycket intresserat av landets urantillgångar. Dessutom finns rykten om att den förre presidenten närmat sig Iran, ständigt på jakt efter uran i trots mot bland annat USA som befarar att den islamiska republiken vill använda den radioaktiva metallen för att tillverka kärnvapen, inte kärnkraft.
De senaste åren har flera länder i västra Afrika skakats av djupa regeringskriser; Mauretanien, Elfenbenskusten, Togo, Guinea, Nigeria och nu Niger.
– Men jag vill inte se det som en epidemi. Visst de här länderna påverkar varandra, och mycket hänger ihop. Men det finns en risk med att bli alltför cynisk och inte se de positiva förändringar som faktiskt skett, säger Stina Hansson.