Han anlitades av Khaddafis regim för att kämpa mot rebellerna och senare även Nato. För två veckor sedan hoppade han av. I en intervju med Time berättar krigsveteranen från forna Jugoslavien om ett liv som de flesta människor inte har en aning om.
– Livet i högkvarteret och i lägren var surrealistiskt, med festande, kvinnor, alkohol och droger, säger Mario, som inte vill uppge sitt efternamn, till Time.
Han är kroat men kommer från Bosnien och är 41 år gammal. Fram till för två veckor sedan var han legosoldat i Khaddafis armé. Då sa en vän till honom, som hade tagit honom till Libyen, att han borde lämna Tripoli eftersom saker och ting höll på att förändras snabbt.
Men redan från början anade han att saker och ting inte skulle gå som det var tänkt.
– Mina underordnade kom främst från södra Libyen och Tchad, några kom från andra länder söder om Libyen, säger han.
– Disciplinen var dålig, fortsätter han. Och de var för dumma för att lära sig något. Men det var ändå okej fram till flyganfallen inleddes. Motståndarna var lika dåliga, om inte sämre. Khaddafi skulle ha krossat rebellerna om inte väst ingrep.
Mario är specialist på tyngre skjutvapen och deltog i de jugoslaviska krigen på 1990-talet. Enligt honom anlitade Khaddafi flera krigsveteraner från Balkan, framför allt serber. Något som tyder på att Khaddafis band till länderna som tillhörde forna Jugoslavien är, eller åtminstone var, starka. Kommunistledaren Tito var till exempel en av Khaddafis allierade en gång i tiden.
En efter en började dock dessa utländska legosoldater att ge sig av och vissa äldre libyska militärer följde också med.
I början av juli hade en tredjedel av Marios mannar deserterat eller bytt till motståndarsidan. Natomissiler orsakade "betydande förluster" för hans trupper, och de fick lägga upp en ny taktik. De undvek öppna ytor, kamouflerade sig i högre utsträckning än tidigare och deras vapenarsenal spelade inte längre lika stor roll. Misstron spred sig och det stod klart att Khaddafi höll på att förlora greppet om landet. Känslan förstärktes av att rivaliteten mellan Khaddafis söner blev allt mer påtaglig.
– Jag märkte att det fanns en djup rivalitet mellan Khaddafis söner, säger Mario.
– Vid ett tillfälle uppstod det nästan en väpnad konflikt mellan Muhammeds och Saifs (al-Islam) män. Jag såg en grupp förhöra den andra under pistolhot och sedan anlände flera från den andra gruppen som var fullt beväpnade. Dödläget varade i flera minuter medan båda sidorna svor åt varandra.
Personligen föredrog Mario Saif al-Islam, och enligt honom själv träffade han också flera av Khaddafis släktingar.
– En gång tog en av Khaddafis släktingar med mig till sin villa och sa att jag kunde få vad jag ville. Jag hörde historier om människor som sköts ihjäl för nöjes skull eller tvingades spela rysk roulette medan åskådarna slog vad, precis som på film.
För två veckor sedan insåg Mario att Khaddafis tid vid makten närmade sig slutet. Många legosoldater lämnade Tripoli och Mario och hans kamrat valde till slut att göra detsamma.
– Innan det försökte jag få tag på Saif, men han var utom räckhåll. Senare kontaktade han min vän och undrade om det var något vi behövde. Han sa också att de skulle vinna tillbaka Libyen.