LONDON.
På ytan tycks livet i London gå ungefär som vanligt. Turistsäsongen blomstrar, tunnelbanevagnarna är fullpackade. Men rädslan för nya attacker är ändå påtaglig.
På flygplatser runt hela Storbritannien hindras bilar att komma nära terminalbyggnaderna. På Heathrow får inga taxibilar släppa av eller hämta upp resenärer, vilket skapat enorma köer kring flygplatsen. Sarah och Kevin McKay är två av många som tvingas promenera med allt sitt bagage den ganska långa vägen från långtidsparkeringen, där taxin släppt av dem, till terminalen.
- Terroristerna vann, säger Kevin McKay surt.
Han tycker att "hysterin" på flygplatsen, med de små plastpåsarna där man tvingas lägga vätskor efter förra sommarens förhindrade attack som enligt polisen gick ut på att spränga flygplan över Atlanten, och nu den senast tidens händelser, gått för långt.
- Deras mål är att förstöra vår infrastruktur och vårt sätt att leva, och det lyckas de med nu, säger han.
Mer vanligt är dock att folk lovordar polisens arbete. På Charing Cross, en av de stora tågstationerna i centrala London är polisnärvaron omfattande. I stationsbyggnaden vandrar otaliga konstaplar med automatvapen omkring i sina gula västar och kontrollerar folk och föremål, men aktiviteten är än större utanför byggnaden. Alla bilar som kör in mot den stoppas och kontrolleras.
- Jag tackade just dem för att de finns. De gör sitt jobb och vi måste vänja oss vid det här. Jag har inga problem med det, säger Simon Norman, efter att hans transportbil genomsökts i en halvtimme utanför Charing Cross.
Londonborna är luttrade när det gäller polisnärvaro och rädsla för bilbomber. Många är det som minns IRA:s så kallade "Englandskampanj" på 1980- och 1990-talet då bilbomber i London var vardagsmat, och där platser som varuhuset Harrods, Hyde Park och Canary Wharf utsattes för attentat.
Londonbon Christine Hancock står och väntar på bussen utanför nattklubben Tiger Tiger mitt i West Ends teaterkvarter där den första apterade Mercedesen hittades i fredags.
- Vill galna människor göra galna saker så kan de det. Vi är vana vid det. Man är mer uppmärksam och ser sig lite extra om i tunnelbanan, men det är vår stil att inte hetsa upp oss utan låta livet gå vidare, säger hon.