Det har gått mindre än en timme av det två dagar långa mötet på lyxhotellet i New Orleans när en kvinna bland åhörarna reser sig upp och utbrister:
– Jag kan inte sitta och lyssna på det här längre. Det här är lögner.
Kimberly Wolf viftar med några dokument innan två vakter eskorterar henne ut ur lokalen, där kommissionen som president Barack Obama tillsatt och som ska undersöka orsakerna till oljeutsläppet i Mexikanska golfen och hur liknande katastrofer ska kunna undvikas i framtiden har möte.
Efter att ha blivit utkastad från hotellet för att ha ”stört ordningen” säger Kimberly Wolf till DN:
– Du vet, jag är inte en sådan där våldsam typ egentligen, men jag kunde bara inte sitta där och tiga. De håller på att döda Golfen, säger hon.
Hon talar då inte i första hand om skadorna av oljan – utan om de kemiska lösningsmedel som används för att bekämpa utsläppet.
– Det kommer att påverka organismerna under ytan – hur länge vet ingen. Det här kan få oöverskådliga konsekvenser, särskilt om oljan skulle sprida sig österut och nå Atlanten, säger Wolf.
Så är det olja eller lösningsmedel som dödar? Svar: båda, men Wolf och många med henne anser att debatten kring lösningsmedlen har kommit i skymundan. Över fem miljoner liter, mestadels av märket Corexit, har använts både ovanför och under ytan för att bryta ner oljan i mindre droppar. På så sätt blir inte de synliga konsekvenserna med kladdiga fåglar och stränder nedsmetade med olja så påtagliga.
– Anledningen till att man använder dem är för att folk inte ska se oljan. Det ser inte bra ut på tv, säger Michael Boatright, specialist på vattenmiljöer, som kommit till mötet för att be BP sluta använda lösningsmedlet, som är förbjudet i många andra länder.
– Det finns forskning som visar att kombinationen av olja och lösningsmedel är 150 gånger dödligare, säger Boatright.
Lösningsmedlet ses som en anledning till att förhållandevis lite olja hittills flutit i land och att förhållandevis få oljeskadade fåglar tagits om hand. Trots att utsläppet är större än det när supertankern ”Exxon Valdez” gick på grund i Alaska 1989, då upp till en kvarts miljon fåglar beräknas ha dött, är antalet bara en bråkdel i Mexikanska golfen.
Den amerikanska miljömyndigheten EPA uppmanade för drygt tre veckor sedan BP att bara använda Corexit som en sista utväg. BP säger sig ha minskat användningen, men inte lika mycket som EPA krävt.
Lösningsmedlen är långt ifrån det enda ämnet som står på agendan när människor som drabbats av oljekatastrofen får möjlighet att sända ett budskap ända till Washington och president Obama.
Fiskaren Drew Landry får applåder och sympatier från kommissionens ordförande Bill Reilly när han tar fram sin gitarr och framför en sång, vars text handlar om den till synes hopplösa situationen Landry och många av hans fiskarekolleger hamnat i.
Andra tar chansen att be Obama upphäva det tillfälliga förbudet för djuphavsborrning. De menar, trots katastrofen, att oljan är deras enda möjlighet att försörja sig och därför delstaten Louisianas framtid.
Det är inte bara sydstatare som är på plats. Tim Doth har åkt 29 timmar med tåg från Michigan för att bland annat höra kustbevakningen och BP-chefen Kent Wells förklaringar. Han är inte imponerad.
Doth anser att informationen och öppenheten kring katastrofen varit på tok för dålig och att dagens möte är ”en del av showen.” Det gör även Kimberly Wolf, men hon anklagar i första hand inte BP.
I grund och botten anser hon att katastrofen är allas vårt fel eftersom västvärlden valt en livsstil beroende av olja.
– Nu får vi inte sticka huvudet i sanden. Vi har ett ansvar att ordna detta och då måste alla, inklusive BP samarbeta, säger hon.