Washington/Stockholm.
Exiltibetanerna är få jämfört med andra exilgrupper i världen, men med starkt lobbystöd i väst. Fast här blir bilden ofta svart-vit, och frågan om vad för slags samhälle de vill bygga glöms bort, enligt experter.
Akademiker, kloster, journalistorganisationer, människorättsgrupper, filmstjärnor i Hollywood — många är de som ställer upp på exiltibetanska gruppers sida. Att de har vunnit stöd från internationella, inflytelserika civila institutioner är att betrakta som de många tibetanska lobbygruppernas främsta framgång i kampen mot kinesiskt styre i Tibet.
- Det visar på internationella civila gruppers makt, vilken Kina missbedömde när landet ställde upp i kampen om OS, säger Mohan Malik, Asienexpert vid en Hawaiibaserad tankesmedja till AFP.
- Det faktum att den olympiska elden släcktes — även om det gjordes av arrangörerna av säkerhetsskäl — är en tydlig seger för protesterna och ett stort bakslag för det kinesiska ledarskapet, säger Malik.
Bland de framgångsrika Tibetlobbyisterna märks Students for a Free Tibet, med filialer i 20 länder, och International Tibetan Support Network med 250 avdelningar världen över.
Niklas Swanström, Kinaexpert och chef för Stockholmsbaserade Institute for Security and Development Policy, håller med om att exiltibetanerna har varit "väldigt mediala".
- Framför allt är det Dalai lama och hans gruppering som varit lyckosam och det är också den versionen som vi i väst ofta får; den positiva, ickevåldsorienterade positionen, säger Swanström till TT.
I själva verket är den tibetanska exilrörelsen splittrad. Medan Dalai lama vill ha autonomi är andra grupper beredda att ta till våld för full självständighet. En sådan är Indienbaserade Tibetan Youth Congress, med 30.000 medlemmar i världen.
Den dimensionen når oftast inte fram i västmedier, enligt Swanström, vilket polariserar konflikten.
- Vi gör det svårt för kineserna att kompromissa, de känner också att frågan är svart eller vit; att det handlar om Ett Kina eller ett självständigt Tibet.
Samtidigt talas det lite om vad för slags samhälle som skulle vänta Tibet om Kinas överhöghet försvann, anser han. Ett sådant skulle innebära en rad förändringar som knappast skulle uppskattas i väst, exempelvis en sämre ställning för kvinnor.
- Det handlar inte om en teokrati likt den som fanns 1949 och som var ett vedervärdigt samhälle. Exiltibetaner uppvuxna i USA, Europa och Indien har tagit till sig en rad moderniteter såsom kapitalismen. Vi kommer att se ett betydligt mer demokratiskt samhälle men ett samhälle där religionen spelar en större roll än hittills, säger Swanström.