Att statscheferna tvingas från makten har blivit mer regel än undantag sedan Madagaskar blev självständigt igen 1960:
1972 tvingades landets förste president, Philibert Tsiranana, lämna ifrån sig makten till överbefälhavaren Gabriel Ramanantsoa efter stora folkliga protester mot polisbrutalitet, ekonomiska problem och Frankrikes starka inflytande i landet.
1975 mördades överste Richard Ratsimandrava bara sex dagar efter att ha övertagit makten från Ramanantsoa. Styret övertogs av ett militärråd där Didier Ratsiraka ett halvår senare utsågs till president.
1991 tvingades Ratsiraka lämna ifrån sig större delen av sin makt efter stora demonstrationer mot korruption och maktfullkomlighet.
1996 avsattes efterträdaren Zefy Albert av parlamentet efter anklagelser om korruption och maktmissbruk.
2002 tvingades Ratsiraka — valvinnare efter Alberts avsättning — för andra gången att avgå efter ett mindre inbördeskrig brutit sedan både han och oppositionsledaren Marc Ravalomanana utropat sig till segrare i presidentvalet.
2009 tvingades även Ravalomanana avgå efter folkliga protester, anklagad för diktatorsfasoner och brustna ekonomiska löften.