Högerledaren Silvio Berlusconi går ut hårt mot vänstern i sitt valtal på stora torget i Neapel framför det kungliga palatset. Vänstern har styrt såväl regionen Kampanien som staden Neapel de senaste åren. Berlusconis tal är som en kniv i ett öppet sår:
- Utomlands associerar de oss i dag med stora sopberg. Omvärlden gör ingen skillnad på Neapel och hela Italien. De tror att vi alla dränks av sopor. Detta är en katastrof för turismen i vårt land. Hur ska vi kunna fortsätta att exportera våra livsmedel och våra kläder, frågar Berlusconi och tar som exempel modehuset Dolce & Gabbana, som öppet flera gånger har stöttat honom som premiärminister.
Sedan avger han ett konkret löfte. Om han vinner valet kommer han att hålla den nya regeringens första konselj i Neapel och vara kvar i staden till dess att avfallsproblemen är lösta.
De stora sopbergen är i sanningens namn borta från Neapels centrum, tack vare militära insatser. Men i ytterområdena, där den ena kommunen växt samman med den andra till en enda tjock matta av hus, finns soporna kvar. Här har camorran, regionens starka maffia, starkt inflytande. Ändå har staten upplöst kommunfullmäktige i elva av dessa kommuner, just för att stoppa camorran, och installerat särskilda statliga kommissarier.
I Afragola omedelbart efter avfarten från motorvägen ligger sopor i mängd nära intill bostadshusen, precis som för tre månader sedan. I den starka vårsolen blir lukten stickande. Risken för en koleraepidemi är högst påtaglig.
En annan kommissariestyrd kommun sedan 2006 är jordbrukssamhället Casaluce med 10.000 invånare. Framför valaffischerna på det lilla torget sitter några äldre män och pratar politik. Alla, såväl höger- som vänstersympatisörer, betonar samma sak: det finns inget arbete.
- Med Berlusconi som regeringschef blir det fler arbetstillfällen, säger Domenico Crispino som driver en liten privat byggfirma.
Men Casaluces främsta problem är inte arbetslösheten. Det är invånarnas hälsa. Denna jordbrukskommun ligger mitt i ett av Europas mest förgiftade områden som i dag kallas dödens triangel. Ändå finns det ingen tung industri här. Närheten till motorvägen och avsaknaden av styrande lokalpolitiker har förvandlat kommunen till ett ingenmansland. Hit kan företag från Norditalien för en billig penning skeppa avfall som annars vore mycket dyrt att bli av med - och avgifterna hamnar genom mellanhänder hos camorran.
- Varje natt kommer långtradare och dumpar kemiskt och giftigt avfall på våra åkrar. Detta har pågått i 15 år, säger Giacomo Campanile.
Han är en av Casaluces tio husläkare. Under de senaste åren har han märkt hur cancerfallen har ökat dramatiskt bland hans patienter. Från våren 2006 till våren 2007 registrerade han och hans kolleger 60 nya cancerfall i denna lilla kommun. Campanile slog omedelbart larm och skickade en rapport till regionen och till sjukvårdsministern i Rom.
- Något svar har jag inte fått. Ingen har talat om för mig om detta är normalt. Något komplett cancerregister finns inte i vår region. Med egna kalkyler uppskattar jag cancerfallen till minst tre gånger så många som normalt.
Chefsåklagaren Donato Ceglie i det närliggande Santa Maria Capua Vetere hyser inga tvivel. Vad som pågår i Kampanien kallar han för ett rent Tjernobyl.
- I en av mina förundersökningar begärde jag ut alla cancerremisser från provinsnivå. Resultatet visade att antalet remisser från 1999 till 2002 hade ökat med 400 procent, säger Ceglie till DN.
Vi behöver inte åka långt ut på landet för att hitta industrisoporna. Läkaren Giacomo Campanile guidar oss som en modern Vergilius genom detta industrivärldens giftinferno. Vi hittar stora högar med asbest och brända gummidäck. För att eliminera alla spår bränner camorrans hantlangare det giftiga avfallet.
En hög med avfall har legat och rykt i en hel månad. Luften känns frätande, trots att jag andas genom en näsduk. Röken går rakt mot nödtorftigt täckta drivhus, där det växer jordgubbar, tomater och paprikor. På fältet intill finns blommande körsbärsträd och stora fruktodlingar.
- Bränderna utvecklar stora mängder cancerframkallande ämnen som dioxiner och pcb och förgiftar mark och grundvatten, säger Campanile.
Den vulkaniska marken är annars mycket bördig och det finns gott om vatten. Ingen har talat om för bönderna om de ska sluta odla eller inte. Inga analyser har gjorts vare sig av jordmån eller grundvatten, berättar fruktodlaren Carlo Ortucci som har fem hektar mark. Han är en av 106 jordbrukare i kommunen som skrivit på en protestlista där de begär att motorvägen ska bevakas med videokameror för att sätta stopp för alla gifter som dumpas här i smyg varje natt.
Ingen politiker nämner denna giftskandal i den pågående valkampanjen. På ett valmöte i kommunen Trentola-Ducenta med
vänsterns premiärministerkandidat, Demokraternas partiledare Walter Veltroni, försöker jag ställa provinsen Casertas president Sandro De Franciscis mot väggen i denna fråga. De Franciscis är läkare och tillhör också Demokraterna.
- Det finns ingen som helst bevisad koppling mellan antalet cancerfall och industrigifter i miljön. Statistiken kan bero på andra saker som att gulsot och därmed levercancer är vanlig i vår region, svarar han.
På nationell nivå går Demokraterna till starkt angrepp mot camorran och lovar att förinta regionens organiserade brottslighet om de vinner valet. Veltroni liknar camorran vid en parasit som suger ut all näring ur denna mark.
Som första namn på Demokraternas lista till parlamentets underhus står 26-åriga Pina Picierno. För henne hänger camorran och giftskandalen ihop.
- När vi talar om att vi måste återinföra lag och ordning i denna region, så innebär det givetvis att det måste bli stopp på att dumpa gifter här.
Picierno har beskrivits som ett konkret exempel på Demokraternas förnyelse av Italiens politik. Inte nog med att hon är 26. Hon tog dessutom veteranen och förre premiärministern Ciriaco De Mitas plats. Veltroni förklarade att han tyckte att De Mitas 45 år i parlamentet var mer än tillräckligt. Om det var ett smart drag återstår att se. 80-årige De Mita, som i stället kandiderar för den kristdemokratiska koalitionen Udc, anses vara god för minst 200 000 röster i den här regionen.
Medan Berlusconi äter mozzarella på valmöten för att förringa allt tal om gifter och omvärldens tillfälliga importstopp av den läckra vita osten, är det för sent för andra. I kommunen Acerra har alla får avlivats. Redan 2003 klassades marken som så förgiftad att all fåravel och mejeriproduktion förbjöds.
Mario Cannavacciuolo hade 3.000 får. De sista nödslaktades i januari i år. För ett år sedan begravde han sin bror Vincenzo. "Han säckade ihop precis som ett av våra får, fick en gigantisk svulst och dog på 40 dagar." Ett blodprov visade på extremt höga dioxinvärden hos denne fåraherde.
Rösta? Hela familjen Cannavacciuolo skakar på huvudet och berättar att Acerra kommun förnekar att deras mark skulle vara förgiftad av dioxiner.
- Vi har inte längre förtroende för någon politiker. Rösträtten är oviktig. Vi har redan förlorat allt vad rättigheter innebär.
Vi åker vår väg från denna giftkommun, där regionens nya sopvärmeverk ska stå klart om något år efter långa protester. På en av busshållplatserna i centrum har någon sprejat sitt eget valmanifest: "No diossina, no morte". Nej till dioxin, nej till döden!