Här bland butiksgallerior och femstjärniga hotell går kampen vidare för det nya Thailand de rödklädda demonstranterna vill se.

De hävdar att premiärministern Abhisit Vejjajiva kom till makten på ett odemokratiskt sätt och vill tvinga honom att utlysa nyval. Ett val de då är säkra på ska ge landet en ledning som på nytt talar för dem.

Det råder en märkligt uppsluppen stämning i Bangkok. I lördags dödades 21 personer i våldsamma sammanstötningar mellan demonstranter och militär. I går firade staden det thailändska nyåret Songkran med att skämtsamt dränka förbipasserande i vatten. Som om inget hänt, eller som om livet är för kort för att inte ta vara på.

Samtidigt sitter premiärministern någonstans och känner sig pressad från alla håll. Arméchefen Anupong Paochinda, som tidigare stött honom, uppmanar honom att avgå för husfridens skull. Valkommissionen föreslår att hans parti, Demokraterna, ska upplösas eftersom de anklagas för att ha tagit emot otillåtna pengar i valkampanjen 2005.

Inom kort kommer någonting att ske som förändrar den politiska kartan i Thailand, men hur är frågan som ingen vet svaret på.

Över en scen löper en banderoll. ”Vi vill ha demokrati”, lyder banderollens engelska budskap. Något har hänt med ”rödskjortorna”. Ansikten lyser av självförtroende sedan militären retirerade i lördags kväll efter sammanstötningarna. Av de provinsiella, oförberedda, fattiga bönderna har det blivit en rörelse som är välorganiserad och tålmodig och som siktar på att få Bangkoks och omvärldens stöd för sin sak.

– Vi kan inte tvinga hit någon, men jag som vet hur mitt hjärta klappar säger åt andra att gå och lyssna på vad ”rödskjortorna” har att säga och vi blir fler, säger en man som dyker upp som kallar sig Chuek.

Han visar en bild av sin 81-åriga mor som sitter i rullstol. Han brukar ta hand om henne, men om han ville gå till Rajaprasongtorget och hylla demonstranterna som dödades i lördags sa hon att hon kunde klara sig själv, berättar han.

Nontanun Sapke går förbi och det råder inget tvivel om var han har sina sympatier. På bröstet finns en bild fastklistrad av den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatra, som ännu är en stor hjälte för majoriteten av ”rödtröjorna”.

Andra bär inte den symboliska gemensamma färgen – som taxichauffören Jo. Rödklädd skulle han hamna i bråk med politiska motståndare under arbetstid, säger han, för dagen klädd i en grå tröja.

Sedan försöker han ge en förklaring till varför ”de röda” vinner i popularitet i huvudstaden.

– De gula har militären och polisen och alla rika, vi har bara våra händer.