Håller Iraks bräckliga demokrati på att förinta sig själv? Frågan är berättigad. Det har gått över ett halvår sedan parlamentsvalet, men ingen ny regering är i sikte.
Vid valet den 7 mars fick inget parti den majoritet som behövdes för att kunna bilda regering. Den sittande premiärministern Nuri Malikis valallians Rättsstaten fick 89 av parlamentets 325 mandat. Den före detta premiärministern Iyad Allawis Iraklistan blev största parti med 91 mandat.
Om det ”bara” handlade om etnisk/religiös tillhörighet borde Maliki och Allawi kunna komma överens om att bilda en regeringskoalition. Bägge är shiamuslimer, utan att för den skull förorda en uttalat islamistisk politik, som i det shiadominerade grannlandet Iran.
Men dels är de shiitiska partierna splittrade, dels finns det starka personliga motsättningar mellan de två ledarna. Iyad Allawi, valets segerherre, har signalerat att han kan tänka sig en koalition där Nouri Malikis Rättsstaten ingår. Maliki, som är tillförordnad premiärminister tills en ny regering är på plats, vill dock inte lämna posten som regeringschef till Allawi. På motsvarande sätt är Allawi ovillig att spela andrafiolen i en ny regering.
Vem som än bildar regering måste dessutom göra upp med minst ett av de övriga större parti-blocken: den shiareligiösa Irakiska nationalalliansen (INA) som tog 70 platser i parlamentet, och den kurdiska alliansen vars två partier fick 43 mandat.
I kulisserna finns USA:s vicepresident Joe Biden, som har hand om Irakportföljen i Vita huset. Biden har vid flera tillfällen försökt medla mellan parterna, senast i samband med att de stridande USA-förbanden officiellt lämnade Irak i månadsskiftet augusti/september.
– Det tar ett tag att sätta ihop koalitionen, men jag tror att de närmar sig, sade Biden när han intervjuades i amerikansk tv efter sitt senaste Irakbesök.
Men några konkreta framsteg kunde dock inte vicepresidenten peka på. Faktum är att det politiska schackrandet snarare komplicerats ytterligare. Detta sedan INA lanserat en egen kandidat till premiärministerposten, den nuvarande vicepresidenten och tidigare finansministern Adel Abdul-Mahdi.
Medan Iraks politiker käbblar kommer rapporter om nya våldsdåd. Landets utbildade elit, som skrämts i exil under de senaste årens inbördesstrider och terror, vågar inte återvända. Bristen på elektricitet och rent vatten plågar medborgarna. Sjukvården ligger i spillror och de aktörer som visat intresse att satsa i Iraks omfattande oljetillgångar avvaktar – de vill se åtminstone ett uns av politisk stabilitet innan de gör sina investeringar.
– Vi hoppades att våra politiker skulle visa flexibilitet, att de skulle kunna enas och uppfylla sina vallöften. Men hellre än att kompromissa låter de blodbadet fortsätta, säger butiksinnehavaren Duraid Mohammed till Reuters utsände i Bagdad.