Maktkampen i Iran blir brutalare

Fram tills nu har det mesta verkat gå Mahmoud Ahmadinejads väg sedan han - enligt officiella men starkt ifrågasatta röstsiffror - vann det skandalomsusade presidentvalet för två månader sedan.

Med stor brutalitet har hans viktigaste maktredskap, Revolutionsgardet och milisen Basij, slagit ned alla försök av oppositionen att få valet omgjort.

Hundratals, kanske tusentals, demonstranter har fångats in av dessa Ahmadinejads hjälptrupper, kastats i primitiva fängelser och släpats inför massiva skenrättegångar.

Flera dussin, kanske mer än hundra, människor har dödats i dessa kravaller. Många framstående och välkända politiker har arresterats och avtvingats vittnesmål att de aktivt försökt "uppvigla massorna" i syfte att undergräva den Islamiska republiken (med USA och västvärlden som egentliga uppdragsgivare!).

Och i helgen gick Revolutionsgardet så långt som att kräva att två besegrade presidentkandidater, reformisterna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi, samt förre reformpresidenten Mohammad Khatami skulle åtalas för att ha försökt att genomdriva en "sammetsrevolution" efter presidentvalet.

- Om Mousavi, Karroubi och Khatami är de huvudmisstänkta bakom denna sammetsrevolution i Iran, vilket de är, då förväntar vi oss att rättsväsendet får fatt i dem, arresterar dem och straffar dem, sade den höge gardesgeneralen Yadolla Javan till nyhetsbyrån Irna.

Så långt har alltså Ahmadinejad fått som han velat. Dessutom starkt uppbackad den högste andlige, och i realiteten högste politiske, ledaren ayatolla Ali Khamenei. Det mesta tyder på att att Khamenei beordrade fram ett fabricerat valresultet, och sedan mot alla krav på omräkning eller nyval slog fast att detta var det "hälsosammaste" valet sedan revolutionen 1979.

Men nu har den ultrakonservative presidenten börjat möta mothugg. Och då inte enbart från oppositonen, utan från tunga män i staten och prästvärlden.

Allvarligast var helgens utspel från Irans riksåklagare Qorbanali Dori-Najafabadi. Han erkände utan omsvep på en presskonferens att det har förekommit tortyr i fängelser mot gripna demonstranter, liksom andra "plågsamma incidenter som inte kan försvaras".

- De som var involverade bör bestraffas, sade riksåklagaren och refererade bland annat till Kahrizak-fängelset där flera intagna har dött till följd av tortyren. Redan har anstaltschefen där avsatts och arresterats tillsammans med tre medarbetare.

Det är nästan svårt att övervärdera vilken enorm sprängkraft ett sådant uttalande har i det iranska samhället. Revolutionen 1979 drevs ju inte minst fram av hat mot schahväldets tortyrmetoder. Om nu även dagens regim offentligen beslås med ultragrym verksamhet i fängelserna så innebär det att hela Islamiska republiken Irans legitimitet kan ifrågasättas.

Riksåklagaren ingår i det civila rättsväsendet och står nästan i konkurrens med Revolutionsgardet vilket kanske i någon mån kan förklara Dori-Najafabadis utspel. Men även inom parlamentets konservativa majoritet har på sistone ett stort antal av Ahmadinejads ideologiska gelikar börjat tala hotfullt mot presidenten.

Det har inte minst att göra med att de konservativa lagstiftarna känner sig förbigångna när Ahmadinejad ombildar sin regering, vilket ska vara klart om tio dagar. Presidenten har helt enkelt struntat i att konsultera parlamentet och det har lett till att utskottsordförandena i förväg har förklarat att de inte tänker godkänna vissa av hans utnämningar till nyckelmedarbetare.

Konservativa präster i parlamentet har också vänt sig öppet mot en del av de pågående skenrättegångarna mot oppositionella, framför allt när det varit uppenbart att de åtalades "bekännanden" har varit framtvingade och föregåtts av misshandel.

- Vi har sett fångar som helt ändrat sina versioner efter att de suttit inspärrade en tid - rentav medger att de tidigare uttalat sig falskt, säger den tidigare Ahmadinejadanhängaren Emad Afroogh till Los Angeles Times.

Det gäller en rad berömda intellektuella och journalister, men även en sådan superkändis som tidigare vicepresidenten Mohammad Abtahi. Denne framträdande reformist uppträdde i domstolen utan sin sedvanliga prästklädsel, blek och skakig och hade enligt hustrun gått ned nästan 20 kilo på en dryg månad. Och han "erkände" inför skranket att han och övriga oppositionspolitiker spred lögner om valresultatet och man redan före presidentvalet planerade att gripa makten genom en sammetsrevolution.

- Det här går för långt. Man kan inte behandla en vicepresident på det sätttet och ta ifrån honom hans prästrock. Abtahi är en ayatolla men på teve såg vi honom i bara en vanlig skjorta. Det är höjden av bristande respekt, säger Pirouz Mojtahed-Zadeg, professor i Teheran och direktör för tankesmedjan Eurosevic Research Foundation i London.

Till och med ledaren Khameneis stöd till Ahmadinejad har börjat vackla, menar många iranska bedömare. Khamenei är givetvis fullt medveten om att många höga präster och politiker är synnerligen oroade för vartåt Islamiska republiken är på väg under Ahmadinejad och hans Revolutionsgardeskumpaner - inte minst att de inte vill mista sina egna privilegier och positioner.

Och här kan hotet mot makteliten komma från ännu ett konservativt håll. Den förrförre presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani har tillbringat en stor del av sommaren i de heliga staden Qum. Där uppges han ha konfererat om krisen i landet med mängder av höga mullor som också sitter i det så kallade Expertrådet - där Rafsanjani själv är ordförande - vars uppgift är att utse och vid behov avsätta den högste ledaren.

Nu har Mehdi Karroubi, Mir Hossein Mousavi och Mohammad Khatami bildat en informell allians med Rafsanjani som uppenbarligen syftar till att påverka Ahmadinejadstyret från andra vinklar än den vanliga demonstrerande oppositionen.

Karroubi kontaktade under helgen Rafsanjani och bad honom vädja till ledaren Khamenei att denne tillsätter en utredning för att undersöka anklagelser om att ett antal fängslade demonstranter, både män och kvinnor, har våldtagits i sina celler, flera med svåra skador som följd.

Sådana här anklagelser på så hög nivå är naturligtvis ägnade åt att understryka det brutala och bisarra i Ahmadinejads och Revolutionsgardets tillslag mot oppositionen efter presidentvalet.

Möjligen kan det också flytta fram den smärtgräns där även konservativa och moderater inser att man måste sätta stopp för Ahmadinejads statsterror innan Islamiska republiken störtar i totalt kaos.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut